Idag fick Örebro nya trendiga biogasbussar. Jag tänkte "Las Vegas" när den kom farandes i gryningen. Löfbergs lila. Ja färgen alltså. Kunde ha varit en turnébuss åt Sven-Ingvars. Fina, fräscha bussar. Sätena kanske inte var världens skönaste men med gott om plats åt benen. Det är bra! "Oj, vilka stora rena fönster!" tänkte jag när jag tittade ut.
Bussresandet börjar oroa mig lite. Till jobbet är det inga problem, jag är nästan först med att stiga på och kan vraka och välja mellan de bästa platserna. Hem däremot är det värre. Bussen är alltid överfull trots att jag jobbar över lite och tar en senare buss för undvika den värsta folksamlingen. Ska jag få sitta eller inte? Nu går jag på i början av linjen och hittills har jag lyckats, ibland har jag haffat åt mig en handikapplats (bredvid figuren med brutet ben så är det en figur med väldigt stor mage, så jag har inte alltför dåligt samvete). Jag oroar mig lite för hur det ska bli sen, när jag blir riktigt stor, och arbetsplatsen har flyttat så att jag inte kan stiga på där jag går på nu utan blir tvungen att gå på när bussen redan är överfull. Varje dag ett orosmoment.
Kanske blir det bra träning för mig att kräva en plats, ta vad jag behöver.
Eller så ligger jag hemma i sängen, sjukskriven på grund av foglossning. Så då är problemet löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar