Slumpen eller ödet?

Jag har en ledig måndag. Per har åkt iväg för att jobba kväll, och redan efter en kvart har jag tråkigt. Så lite spontant så där så bestämmer jag mig för att Moa och jag ska åka iväg till Mega. Lagom utflykt en måndagseftermiddag tänker jag.

När jag äntligen fått på både mig och Moa alla vinterkläder så kollar jag telefonen och ser att jag har ett missat samtal. Ringer upp med en gång men får inget svar. Jaja, tänker jag och börjar knalla iväg till bilen. Med mobilen i jackfickan nu så att jag ska höra ifall att det ringer.

På Mega roar sig Moa med att köra omkring en kundkorg på golvet. Historien handlar inte alls om det, men måste bara i förbifarten säga att det var väldigt praktiskt - hon hade roligt i närheten av mig och fick inte för sig att springa iväg och gömma sig. Till slut körde hon iväg korgen till kassan, och när vi står där - ja det är nu själva poängen med historien kommer - vem kommer då inte in genom dörren? Jo, naturligtvis människan som ringt mig och som jag ringt upp men inte svarat. Hur sannolikt är det egentligen? Väldigt festligt!

Eller så är det inte alls festligt, utan bara jag som just nu är oerhört lättroad.

Stor tjej

I fredags fyllde vår lilla bebis två år. Alltså definitivt ingen bebis längre, utan en stor tjej.

Det är så himla fascinerande att se hur stor hon blir, hur mycket hon kan och vet och lär sig. Och samtidigt är det lite skrämmande hur fort det går.

Mest av allt bara härligt. Och jag måste bara skriva av mig lite av det hon kan nu, så att jag kommer ihåg till senare.

Hon låtsas att hon räknar saker: "En, två, fem, nio, sju, åtta!" Kan det låta när hon räknar duploklossar, prickar, hönor eller vad det nu är.

Färger är hon duktig på; blå, rosa, lila, gul, vit, svart, grå, orange, röd, grön och brun. Och så kan hon randigt.

Hon skojar och busar, gömmer sig, vill måla färger och låtsas att hon skriver. Ibland vill hon ha tofsar i håret, och när vi har satt upp håret så ska vi ta kort på henne. Sen ska hon se det. Hon tycker om att välja kläder själv ur lådan och om hon tycker att hon är fin ska hon gå och titta sig i spegeln.

Idag berättade hon att hon "förut", det vill säga ungefär tre veckor sen, gick med morfar och matade hönsen med smörgås, att hon nästan halkade men att morfar hjälpte henne. Och både jag och Per blir förundrade över att hon minns, och kan berätta om det. Den lilla, lilla människan som är våran.

Nyss har hon lärt sig att säga "snälla mamma", eller "snälla pappa" för att vi ge henne något, och det är hon snabb på att utnyttja. Och det är ju så svårt att säga nej till en liten guldlockstös som lägger huvudet på sned och säger "snälla mamma", så hon får som hon vill.

Älskade lilla unge, som snart ska bli storasyster.

2012

Vänta nu! Det är ju 2012! Ett nytt spännande år!

Det här ska bli året som:

* Moa fyller två
* Bebis nummer två kommer till världen
* Vi köper och flyttar in i ett hus
* Och bara är allmänt toklyckliga och tokkära!

Större krav än så ställer jag inte på 2012!

Sims för småbarn?

Jag undrar om Will Wright hade tänkt att 2-åringar skulle vara en målgrupp för Sims. Antagligen inte. Men Moa tycker i alla fall att det är väldigt roligt att titta på när jag spelar Sims. "Titta gubben!" begär hon och kryper upp i knät. Sen sitter hon där som en liten livekommentator medan jag får simmarna att äta mat, duscha, gå på toa, springa, åka bil, sova, läsa bok och så vidare. Vardagssituationer som hon känner igen. "Nu bebis vaken, nu gubben spela bas, nu tjejen mätt".

Vi har varit hemma några dagar den här veckan. Först hade Moa feber och var förkyld, snorig och hängig, så jag vabbade. Och när hon äntligen var frisk och pigg (förutom i näsan) så blev jag dålig. Vi har alltså bland annat fördrivit tiden med att spela Sims, det kanske inte är världens bästa sätt att underhålla ett litet barn - men efter att ha målat med fingerfärger, läst Labolinas Lina fyra gånger på raken och lagt samma pussel om och om igen i tjugo minuter så är det ganska skönt att få sitta framför datorn med henne i knät och klicka lite.

Idag mår jag redan lite bättre igen, verkar vara en snabb förkylning. Bara näsan som är täppt och lite tjock i halsen och lite allmänt småhängig. Så idag blir det en tur till Ikea för att köpa en ny säng till Moa. En stor säng till en stor tjej! Det ska bli intressant att se hur det går sen... om den bestämda lilla damen accepterar att vi flyttar ut "hennes" spjälsäng, och om hon går med på att sova i en annan säng.