2D och 3D

Jag har fått det bekräftat.

I alla år har jag misstänkt att det där med 3D inte varit något för mig. Ända sen mina kompisar satt och kisade i såna där böcker, och om om man tittade på "rätt sätt" så skulle en bild träda fram. Jag lyckades aldrig.

Häromdagen var vi på SIBA och där kunde man prova att titta på en 3D-teve. Genom speciella glasögon. Så jag tog dem på mig men såg ingen skillnad alls. "Jooo, det är ett helt annat djup!" sa Per. "Nej," säger jag, "det ser likadant ut som vanligt".

Då tyckte han lite synd om mig.

Men, å andra sidan kan man ju säga att jag alltid har sett på film som om den vore i 3D - det vill säga på samma sätt som jag ser verkligheten.

Appar!

Nu känner jag mig inte så gammal längre!
För jag har en ny flashig, frän telefon och letar "appar" för fullt.

Jag har inte tid att blogga för jag måste lägga till widgets och sånt.

(Nej, jag förstår inte hälften av vad man kan göra med telefonen, men skoj är det!)

Två som sover

Det blev sent för mig och Per igår. Vi kom inte i säng förrän vid tolv-tiden. Och ja, det är sent enligt småbarnsföräldrar. Förr i tiden var klockan tolv tidigt om man var ledig dagen efter, men tiderna förändras. Så när Moa vaknade strax före sex och inte somnade om igen utan låg och jollrade så var ingen av oss särskilt glad över det. Jag tog med mig Moa ut i vardagsrummet och lät Per få sova.

I vardagsrummet intog jag soffläge och la lilltösen på min mage. Jag tänkte att hon kunde få ligga där och leka med sina tår en stund och hade egentligen inte en tanke på att någon av oss skulle komma att somna.

Ungefär två timmar senare hittade Per oss där. Mor och dotter i mysig skönhetssömn tillsammans.

Gratulerar!

Idag fyller fröken Z år, hela 29 år! Vilket innebär att det redan är fem år sedan jag var med till Hellhole (som hon själv ibland säger) och firade hennes födelsedag och midsommar för första gången. Ja, det var alltså jag som firade med henne för första gången, själv hade hon säkert både firat sin födelsedag och midsommar själv eller med andra massor med gånger.

Hur som helst. Den mest kaotiska midsommaren jag varit med om någonsin. Jag minns det som igår, fast lite dimmigt och vingligt på vissa håll. Det var det året det började med tjejfest. Vi lekte lekar, drack lite vin, sprang ut i skogen och kissade. Sen helt plötsligt kom det en båt med grannar som ville vara med och festa. Han som hade varit med i Big Brother och som jag bjöd på öl jag köpt på en kryssning. Och så kom det en massa annat folk. Den där söta lilla saken som satt med mig på grässlänten och pratade om väder och vind, (just samtalsämnet är lite dimmigt) och som visst bara var tjugo år fick jag reda på sen, så den knappt påbörjade flörten rann ut i sanden litegrann.

In till "stan" för att sova, men Z hade glömt nycklarna. Ut och leta skjuts. Han som var jobbig och han som sa: "Du är som en irriterande snorbuse i näsan!!" Bästa uttrycket någonsin!

Hittade lift ut till stugan men Zantoo på kanten fann inga nycklar så vi sov i en liten friggebod. Kallt var det, men sov gott gjorde jag.

Kaotiskt och galet var det. Min väska blev stulen och jag var så trött dagen efter att jag bara satt och frös. Men ÄNDÅ är det nog den absolut roligaste midsommar jag har varit med om.

Åh, det finns så många roliga, galna, vilda, spontana och sjuka minnen av alla fester med Sandra. Av vinkvällar och tacoskvällar. Av lugnare saker som promenader och shoppingdagar också. Och så den där dagen då vi var kulturella och drog till Kvarntorpshögen.

Kan minnas hur mycket som helst. En hel del tror jag att jag behåller för mig själv.

Grattis Sandra på födelsedagen!! Skål för dig och för allt roligt vi har hittat på!

Glada och sliriga partypinglor nyårsafton 2006.

Tråkigt igen

Det är en tråkdag idag. Moa är trött och gnällig. Jag försöker vara underhållande - sjunger, gör grimaser, roliga ljud med munnen - men ingenting fungerar mer än några minuter. Då provar jag att gosa med henne eller gå omkring med henne men det är samma sak då. Konstant gnäll.

Nu sover hon en liten stund igen. I fem minuter till räknar jag med och sen börjar det om igen. Tills Per kommer hem, då ska han få ta över och så åker jag och handlar i stället. Det ska bli skönt.

Jag passar på att dricka en kopp kaffe och spela alfapet. Har knappt orkat få på mig kläder idag. Tråkdag.

Det roligaste som har hänt idag är att lilltösen har vridit sig ett halvt varv när hon låg på mage. Sen blev hon trött och låg bara och skrek med näsan nedborrad i täcket. Tidigare har hon bara krafsat med händerna och frustrerat gnällt tills man kommit och plockat upp henne. Så hon utvecklas. Snart kravlar hon väl iväg över hela vardagsrumsgolvet. Lilla sötnosen.

Välkommen till världen

Vi hade kalas i helgen för Moa. Välkommen till världen eftersom det inte blev något dop.

Per är tydligen "kommunist eller något värre". Skoj!

Kalaset gick riktigt bra. Jag hade trevligt och det tror jag alla andra också hade. Det blir inte så många tillfällen i livet som man kan samla släkterna på det där viset, både min och Pers. Det var riktigt intressant att se hur folk kom överens.

Och kalaset blev lyckat! Mamma hade ordnat så god mat, farmor fixade två vackra goda tårtor, solen kikade fram en stund efter maten, Moa var en ängel hela dagen och hon fick så otroligt fina presenter. Det är rörande hur många som bryr sig och som verkligen hade engagerat sig till att finna något personligt. Helt fantastiskt!

Något blått..

Idag fick jag naglarna målade. Det var lilla Emelie som valde färg och sen fotograferade resultatet. Inte dåligt för att inte ens vara fyllda fyra! Men det var varken hon eller jag som målade, då hade det inte blivit så här fint.

Jag har inte haft nagellack på nästan tre år, och innan dess minns jag inte när jag hade senast - kanske någon halloween?

Det kanske ska bli min nya grej? Ha en massa roliga färger. Nya varje vecka. Matcha med handväskorna. Och så där.

Inte för att jag tror att det någonsin kan bli min grej, men har jag något bättre för mig?

Nostalgitripp med Beverly Hills

De har börjat sända Beverly Hills på eftermiddagarna och jag har råkat sett några snuttar här och där. Det är lite märkligt att se det igen nästan tjugo år senare. Serien kom i början av 90-talet och var det coolaste man kunde se. Man hatade Kelly. Brandon och Dylan var de snyggaste på tv. ("Dylan" är snyggast!" "Nej, Brandon är faktiskt snyggare!" "Nähääää, Dylan ÄR!" O.s.v..)

Nu är det fränt att se kläderna; de hade jeans som var höga i midjan, tjejerna hade korta toppar och killarna blommiga skjortor. Och frisyrerna! Brendas fluffiga lugg och Dylans hår måste ha krävt en sprayflaska om dan för att hålla sig så där! Sminket var snyggt på 90-talet däremot. I alla fall i Beverly Hills.

Det hände saker i Beverly Hills. Farliga saker. Roliga saker. De hade problem. Kärleks-, alkohol-, spel-, drogproblem - you name it! Allt hände i den där serien. Nu framstår det som lite gulligt, ganska fånigt, och oerhört präktigt. Moralkaka á la USA serverat med silversked.

Ändå är det ganska roligt att titta på. Då var då och nu är nu och det är så mycket som har förändrats. Beverly Hills är ett tidsdokument. Problemen som uppstod då skulle aldrig ha uppstått idag. I ett avsnitt som jag råkade titta på skulle Brenda i hemlighet möta upp Dylan på ett hotell, men när hon är där och frågar efter honom inser hon att hon är på fel hotell! Vad göra? Hon är i en annan stad och vet inte var han är eller var sina vänner är. Hon går till en telefonautomat och ringer sin bror på Peach Pit och säger "Om Dylan ringer så fråga vilket hotell han bor på." (Typ.) Och sen sover hon i en städskrubb.

Skulle aldrig ha hänt idag. För hon skulle bara ha plockat upp sin Iphone och ring till Dylan som sagt var han var och sen skulle hon ha kollat gps:en var hotellet låg och gått dit och allt hade varit bra. (Men det hade inte blivit mycket drama av det.)

Ett år av sorg

Idag är det ett år sen Gustav gick bort.

Innan jag fick barn kunde jag bara försöka föreställa mig sorgen, smärtan, frustrationen och ilskan, men jag visste att jag inte skulle komma i närheten av hur det egentligen känns att förlora sitt barn.

Jag vet fortfarande inte hur det känns, tack och lov, men skillnaden nu är att jag inte ens vill försöka föreställa mig. Bara tanken på att något händer min bebis gör att ett svart hål av oändlig tomhet öppnar sig framför mina fötter. Det skulle suga tag i mig och jag skulle vara förlorad för evigt, bara vara ett skal, fylld av sorg, som vandrar omkring i världen och försöker bete sig normalt.

Jag vill inte tänka tanken att något skulle hända Moa. Hon är mitt allt och mitt liv.

Även de dagarna då hon är jobbig som jag säger, då jag är trött och önskar mig egentid, så vet jag att hon är fantastisk. Jag vet att hon gör mig lycklig. Jag vet att varje dag jag får med henne är en gåva. Jag glömmer inte att jag älskar henne även om jag suckar och stönar över att vara förälder.

Jag vet att hon när som helst kan tas ifrån mig. Jag har sett hur lätt det händer. Bara tanken kan göra mig vansinnig.

Så jag tänker inte utan njuter. Njuter av att krama henne och pussa på henne och sniffa i hennes hår. Att kittla hennes fötter och höra henne skratta. Bära henne. Hålla henne nära. Trösta henne när hon gråter. Vyssja henne till sömns. Älska henne varje dag.

10 orsaker att...

10 orsaker (bland tusen) att älska Per.

• Han får mig att skratta, varje dag.
• Han kysser bra.
  
• Han har en läcker rumpa som jag får tafsa på.
  
• Han vet att det går 444 och en halv medelknubbiga humlor på ett hekto.
  
• Han förstår när jag är hungrig.
  
• Han kan rapa alfabetet.
  
• Jag kan ställa konstiga frågor till honom.
  
• Jag får konstiga svar tillbaka.
  
• Han är minst lika knäpp som jag.
  
• Han bakar de bästa kanelbullarna.
  

Drömmar

Gjorde ett första tappert försök att baka drömmar idag. Jag misstänkte redan när jag gjorde degen att de inte skulle bli så bra. Först blev degen för smulig, så jag fyllde på med mer smör, och sen blev den alldeles för lös. Hur som helst så rullade jag ut små kulor och ställde in dem i ugnen.

Visst hade jag rätt. Drömmar ska vara höga och toppiga och lite spruckna. Inte stora, platta och smaka alldeles för mycket rapsolja.


Skickade ett sms till Per som är på jobbet:

"Prövade att baka drömmar, men de blev misslyckade. Vi får nog äta upp dem själva. Puss puss puss."

Några minuter kom svaret från världens sötaste pojkvän:

"Gott med mardrömmar! :)"

Misslyckade drömmar kan även de bli bra i slutändan!

Torsdagskvällen

När jag skrev sist hade Moa sovit en halvtimme, det är ungefär vad hon brukar sova på eftermiddagen. Så jag blev väldigt förvånad och nästan fundersam när hon helt plötsligt sov två timmar till. Jag hade det lugnt och skönt och fick en massa energi. Plockade i ordning och bakade kokoskakor.

Någon promenad blev det inte eftersom nästa gång Moa skulle sova så var det för natten. Hon var uppe ett par timmar, glad och gosig, och sen somnade hon nästan utan bekymmer kvart i tio.

Så jag fasade för kvällen i onödan, den blev i slutändan en väldigt bra kväll.

Jobbiga kvällar

"Åk inte", bad jag Per idag innan han skulle iväg till jobbet. Och sen. "Jag vet att du måste åka, och jag vet att du ska åka, men jag vill inte".

De tre senaste kvällarna har varit en pärs. Igår grät vi ikapp jag och Moa en stund. Hon var övertrött, envis, gnällig och ingenting var bra. Jag var frustrerad, ledsen och hungrig.

"Åk inte", sa jag för jag fasade för en sån kväll till. Den fjärde på raken i så fall. Just nu sover hon så jag laddar batterierna och förbereder mig för kvällen. Min mat är klar och bara att värma i mikron. En promenad är planerad och allting är fixat inför den.

För att göra något trevligt och mysigt och roligt tillsammans idag så har Moa fått bada. Förhoppningsvis gör det henne lite nöjdare senare ikväll. Åtminstone så påminns jag om hur underbar och söt och gosig hon kan vara.

Nybadad.

Stockholm och final

Tyskland vann! Vad var det jag sa?!

Man kan ju tro att jag skulle kunna vara lite bitter när jag inte fick se den stora finalen nu när jag varit så engagerad hela våren, men så var inte fallet! Jag hade en toppenkväll med mina vänner i Stockholm. Det var så härligt att få sitta och dricka vin och äta god mat och prata en hel kväll. Prata om andra saker än barn! (Även om de kom upp som samtalsämne flera gånger också förstås).

Det var skoj att vara ute på en krog igen. Dricka öl. Dansa lite. Kom knappt ihåg hur man gjorde och det syntes säkert!

Härlig kväll i Stockholm

Tillbaka till Eurovision; jag hade åtta låtar vid första lyssningen som jag trodde skulle hamna i top 10. Jag hade väldigt, väldigt fel. Tyskland vann, men det var det enda som stämde...

• Sverige (förstås, inte bara för att jag är svensk utan för att jag faktiskt tycker att den är bra)
• Moldavien (jag älskar saxofoner)
• Bulgarien
• Irland
• Litauen (jag har den på hjärnan!!)
• Albanien
• Tyskland (Moas favorit)
• Lettland

Sverige, Bulgarien, Litauen och Lettland tog sig inte ens vidare, Albanien kom på plats nr 16. Moldavien och Irland kom bland de fem sista.

Nästa år kanske jag lyckas pricka in fler rätt än vinnaren!