Jag har fått det bekräftat.
I alla år har jag misstänkt att det där med 3D inte varit något för mig. Ända sen mina kompisar satt och kisade i såna där böcker, och om om man tittade på "rätt sätt" så skulle en bild träda fram. Jag lyckades aldrig.
Häromdagen var vi på SIBA och där kunde man prova att titta på en 3D-teve. Genom speciella glasögon. Så jag tog dem på mig men såg ingen skillnad alls. "Jooo, det är ett helt annat djup!" sa Per. "Nej," säger jag, "det ser likadant ut som vanligt".
Då tyckte han lite synd om mig.
Men, å andra sidan kan man ju säga att jag alltid har sett på film som om den vore i 3D - det vill säga på samma sätt som jag ser verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar