Första advent

För tre år sen brydde jag mig knappt om att julpynta något alls. Jag nöjde mig med att sätta upp en adventsljusstake som jag köpt på ÖB eller någonstans, och ställa upp de två tomtarna jag fått av farmor och farfar, Ibland la jag på en julduk på köksbordet också. Klart! Då var det jul.

Det är klart att det inte var så intressant då, jag var singel, bodde själv och åkte oftast hem till Värmland över julen.

Nu däremot kan jag inte riktigt få nog. Nu räcker det inte med en adventsljusstake i fönstret och en julduk. Nej, nu ska det vara gardiner och dukar och alla tomtar som finns ska upp! Jag har köpt kökshanddukar med julmotiv och pusslat ihop till en egen, ja, heter det också adventsljusstake?

Jag skulle vilja ha ännu mera tomtar och kuddar och dukar och kanske till och med en bonad att hänga på väggen. Jag skulle vilja ha fler ljus och naturligtvis göra en egen adventskalender till Moa. Tur att det är långt kvar till jul än, jag hinner med en hel del av det. Och så ska jag baka lussekatter och göra julgodis. Tillsammans med Moa förstås, och Per om han vill vara med.

Jag tror inte att jag är ensam om att ha gått igenom en sån här förändring från att inte ha barn till att ha barn. Allt blir mycket roligare nu, att göra det juligt för någon annan och att se nyfikenheten och glädjen lysa i ett par barnögon över så små saker. Det är helt enkelt härligt. Livet blir härligt.

Tänder första ljuset.

Pepparkaksbak!

Senaste nytt

• Vi har fortfarande inget hus. Inte heller har vi något hus på gång, men vi har inte gett upp hoppet än. "Vårt" hus kommer att dyka upp.
  
• Moa stoppar händerna i byxfickorna och säger "Boa tuff".
• Bebisen sparkar på. Var hos barnmorskan som sa att allt såg bra ut. Hjärtat slog i 155. Kanske är det en tjej till?
• Idag ska jag till Västerås för att lyxa till det med några timmars spa.
• Jag är fortfarande vansinnigt kär i Per!
• Igår hade Moa namnsdag vilket vi firade med en bulle. Moa tyckte helt klart bäst om hallonen och vaniljkrämen.

Baguette de luxe!

Seriöst!

Det här var nog det roligaste idag:

http://fredrik.cafe.se/atardagen-for-atar-mackan/

Och om jag inte redan hade ätit mitt kvällsmål bestående av fil med flingor, så hade jag nog gått och gjort mig en smörgås för jag blev tusan hungrig igen!

Är det något fel på mig då? Inte för att jag tror det, men jag kan ju alltid skylla på att jag är gravid i så fall!

Regler kring paxande

"Man får paxa den eller den, men man får inte superpaxa!" Säger Per när Moa försöker ockupera hela soffan och inte låta Per sitta någonstans.

Han lär henne så bra saker.

Sötnosar.

Husjakt

Idag ska vi titta på ett hus. Igen. Vilket hus i ordningen vet jag inte. Har vi tittat på 20 hus? Eller 50? Men det här kanske, kanske är det rätta. Och kanske, kanske att vi "vinner" budgivningen om vi vill ha det.

Ibland känns det som om hela fritiden går åt till att leta hus, drömma om hus, prata om hus. Det var ungefär så jag presenterade mig på en utbildning: "Hej, jag heter Marie. Har ett barn och nummer två på väg. På fritiden letar jag hus".

Att jag börjar känna mig lite stressad tidsmässigt gör inte saken bättre. I mars har vi två barn, och även om vi skulle klara några månader med två barn i den här tvåan, så skulle det vara skönt att åtminstone ha ett hus på gång, veta var vi ska bo framöver och när vi ska flytta in. Börja planera för DET huset och inte bara ETT hus.

Håller tummar och tår för att det här huset kan vara ett bra hus för oss.

Ledig fredag

Moa sitter i soffan och ser på Bollibompa. Hon äter kex (smörgåsrån) och dricker vatten. Hon vet hur det ska vara. Det brukar hon göra medan Per och jag dricker morgonkaffet framför våra burkar. "Tatten! Tetts!" Ropar hon och springer till skåpet i köket. Sen springer hon iväg och kryper upp i soffan och sitter där snällt och knaprar tills kexet är slut.

Jag är ledig idag, skulle egentligen ha jobbat halva dagen. Fast har man möjlighet att flexa så gör jag gärna det en sån här dag för att få långhelg. Det är en av de stora fördelarna med det här jobbet! Så det här ska bli en skön dag, jag har inga planer alls. Kanske tar en tur med Moa till biblioteket sen, ta en promenad, leka lite. Och så.

Krabaten i magen sprattlar på. Precis som förra gången väntar jag nu på att det ska bli så tydliga sparkar att Per ska kunna känna något också. Det blir som mer på riktigt då. Moa säger att mamma har en bebis i magen, klappar på magen och säger "hej, hej". Men å andra sidan säger hon att hon har en bebis i magen, och pappa har en bebis i magen också.

Hon är hemskt söt. Jag begriper fortfarande inte att jag har kunnat få en så fantastisk dotter.