Att få känna sig lite ung ibland

Varje gång jag går till systemet är det med en viss förhoppning. 

Att den som sitter i kassan ska fråga efter leg. 

Det är nästan som lite fjärilar i magen - ska hen fråga den här gången? 

Förhoppningen om att jag fortfarande ser lite ung ut. Ja, lika ung som jag känner mig, typ 17 eller 25.

Idag hade jag inte den turen. Trots att jag såg pigg och fräsch ut - tyckte jag själv i alla fall. 

Nästa gång kanske? Plötsligt händer det, som man säger. 

Undrar hur många som frågar efter leg bara för att vara snälla. 

Hur som helst så kom jag hem med en flaska vitt. Passande till räkor. Betyg: 6 av 10. Helt okej men inget extraordinärt. 

Lite fyrkantigt kanske?

Moa satt och pärlade på egen hand en liten stund, innan det var dags för kvällmackan innan läggdags.

"Jag ska bara pärla en till, så är jag färdig! Sen vill jag ha macka." Ropade Moa till mig.
"Så! Nu kommer jag."

Efter att Moa hade somnat fick jag syn på det hon hade pärlat.

Jag vet inte jag. Behöver jag vara orolig för henne på något vis?

Girafftårtorna!

Tårtor! 

Idag hade vi kalas för Moa. Det är i och för sig först imorgon som hon fyller tre år, men vi hade kalas idag i alla fall. Precis som alla andra (känns det som) just nu, så vill jag också dekorera egna tårtor med något roligt. Fast varken jag eller Per orkade med att baka, så vi beställde färdiga tårtor från bageriet. Med den enda skillnaden att vi ville ha dem helt odekorerade. 

Så. Första försöket med att dekorera med marsipan. Någon gång har jag gjort julgodis med marsipan, men att dekorera på det här viset? Aldrig! Och jag trodde att det skulle vara svårt att kavla och och få det att hålla ihop. Men det var det inte! Sen gjorde jag det enkelt för mig. Kavlade ut och använde pepparkaksmått till girafferna. Skar ut bokstäver och gjorde "gräs". Per pyntade girafferna med smält choklad. 

Jag är jättenöjd. Det är ju som sagt första försöket. Och Moa var jättenöjd också. Vilket är huvudsaken. 

I övrigt så var hela kalaset väldigt lyckat. Trevligt folk. Goda bullar och kakor. Fina presenter. Helt toppen! 

Imorgon ska vi ha ett kalas till, men då blir det bara Moa, Ebba, jag och Per. 

Jobb igen

Första dagen på jobbet avklarad. Jag har haft hemsk ångest i flera veckor, ja månader faktiskt, och det är rätt skönt att ha första dagen gjord. Jag inbillar mig att den är den värsta. Jag hoppas att det sen kommer att rulla på, bli ungefär som vanligt, att jag ska vänja mig.

På det stora hela en rätt hemsk dag.

Det absolut bästa var att komma hem. Öppna dörren och där stod Moa och väntade på mig. "Mamma!" och så fick jag en stor kram. Sen kom Ebba krypandes. Lyckliga bebis! Kröp upp i famnen på mig och kramades.

Mysungar!

Imorgon ännu en dag i arbetslivet. Tar ett djupt andetag och biter ihop.