Gravid!

Förut tänkte jag att jag absolut inte skulle bli en sån som bara pratade om sin graviditet hela tiden. Fy tusan vilken tråkig människa jag skulle bli då. Men allvarligt talat så är det väldigt svårt att låta bli. Det här är ju det största och häftigaste jag varit med om! Hallå, det är liksom någonting som växer inom mig. Någonting som jag och Per har skapat tillsammans! Det är mäktigt. Galet. Läskigt. Pirrigt. Förväntansfullt.

Jag vet att miljarder kvinnor har varit med om det här förut, att det kanske inte är något nytt egentligen och att det kanske inte alltid är så intressant för icke-gravida att höra. Så förlåt mig för mina historier, funderingar och anekdoter.

Gläds med mig när jag delar med mig av den mest hissnande och fantastiska resa jag någonsin varit på.

Det mystiska kuvertet

Idag berättade Per att det kommit ett jättemystiskt vadderat kuvert till mig. Jag frågade vem det var ifrån, men det stod inte sa han. Däremot var adressen skriven i grönt bläck! Ännu mera mystiskt. Jag blev galet nyfiken och ville bara hem och öppna, men det var fyra timmar kvar av dagen. Fyra timmar som gick förvånansvärt fort, antagligen för att jag helt enkelt hade något riktigt roligt att se fram emot. Vad kunde det vara?

Äntligen kom jag hem och på köksbordet låg det. Jag öppnade försiktigt och där låg en liten röd sammetspåse. Inuti påsen ett fantastiskt vackert smycke. Jag började gråta så rörd blev jag. Underbara vän som skickade det till mig!




Nu hänger det om halsen i en lång silverkedja. Jag ska ha det varenda dag. Tack tack tack!

www.uttryckdig.se

Gräsänka

"Åh, vad skönt att få vara själv och skrota!" tänkte jag när Per skulle börja med att jobba kväll. Nu går jag här och vankar fram och tillbaka, känner mig lite ensam och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Har ätit mat, stoppat i en tvättmaskin, läst och surfat. Nu väntar jag bara på att Idol ska börja. Per kommer inte hem förrän inatt. Banne honom om han inte kramar om mig då!

Den gravida kvinnan

- Nej, låt den gravida kvinnan sitta! Sa damen till sin man på den överfulla bussen på väg till Skansen. Det är jag det, "den gravida kvinnan". Får erkänna att jag tacksamt tog emot erbjudandet att få sitta ner. Inte bara för att det börjar bli väldigt jobbigt och tungt att stå och balansera, men också för att magen är så himla i vägen när folk ska förbi!

För övrigt så var det en underbar dag i Stockholm. Lite shopping, god mat, god glass, fantastiskt trevligt sällskap och så Cats på det! Det var evigheter sen jag var på någon form av teater överhuvudtaget och att få se Cats var verkligen en upplevelse. Otroligt bra! Nu har jag fått mersmak. Vem hänger med på My Fair Lady?

Dessutom var det roligt att träffa Veronica igen, det var nog evigheter sen vi hittade på något ihop bara hon och jag. Skönt att dessutom få prata med någon som har gått igenom det här med att vara på smällen. Någon som känner igen sig och ger råd och tips och berättar om vad som komma skall. Hon är bra min kära vän Veronica. Synd bara att hon ska bo så långt bort.

Alla underbara böcker

En gång för längesen fick jag en lista med böcker via facebook. Det var en väninna som listade femton böcker som hon hade läst och som på något vis satt ett spår. Man skulle inte tänka efter utan bara skriva ner de första man kom att tänka på och sen lägga in en egen lista och skicka tillbaka på något vis. Jag tyckte det var en kul idé och tog genast ett block och började skriva. Sen kom jag inte längre. Listan var klar men på facebook kom den aldrig in. Så nu tar jag tillfället i akt och läggger in den här istället. Jag hoppas att det går lika bra.

Patient 67 - Dennis LeHane
Liftarens guide till galaxen - Douglas Adams
Män kan inte våldtas - Märta Tikkanen
Musselstranden - Marie Hermansson
Mannen under trappan - Marie Hermansson
Svarta sekunder - Karin Fossum
Stjärnstoft - Neil Gaiman
Alla "byte" böcker av Janet Evanovich
Mördarens lärling (m.fl.) - Robin Hobb
En oväntad semester - Marian Keyes
Väktare - Dean R Koontz
Pappas lilla flicka - Elisabeth George
Skuggan över stenbänken - Maria Gripe
Shike - Robert Shea
Flugornas herre - William Golding

Det är de första jag kommer på och är utan rangordning. Sen finns det massvis av bra böcker som skulle platsa! Kanske skulle göra en lista på de 100 bästa böckerna jag läst, men hur ska man komma ihåg alla böcker man nånsin har läst?

Aprikosmarmelad!

Igår innan jag åkte hem från jobbet (gav till slut upp på illamåendet och gick lite tidigare) svängde jag in på klippet och köpte rostbröd och aprikosmarmelad. Jag blev helt plötsligt så sjukt sugen på aprikosmarmelad och det var himla gott när jag kom hem. Kunde nog ha ätit upp burken med sked, men det gjorde jag naturligtvis inte.

Imorse trodde jag att jag skulle klara mig, hade åkt halvvägs till stan innan kallsvetten slog över mig och illamåendet började. Mina kära kollegor tyckte synd om mig imorse. Jag drack te med ingefära och citron och tog det lugnt och så småningom kändes det lite bättre.

För övrigt så kan det vara ganska kul att åka buss, förutom när det är trångt och varmt och folk luktar illa (vilket de verkar göra ganska ofta nu för tiden). Ibland ser man roliga saker, som det coola grabbgänget som gick av i ett ökänt område strax innan min hållplats. De mötte upp en annan kille där och de skakade hand och kindpussades när de hälsade. Puss puss.

En annan morgon såg jag en kille som var ute och gick med en hund vid ett annat bostadsområde. Killen var tanig och klädd i svarta tajta jeans, luvtröja, skinnjacka med en dödskalle på och oräkneligt antal nitar och kedjor. Hunden var en liten vit dvärgpudel. Sånt värmer lite i hjärtat när man ser. Ibland är insidan mjukare än vad utsidan ser ut att vara.

Bloggens uppkomst

Det var faktiskt en kompis som sa till mig att börja blogga, men jag har glömt att ge henne äran för det. Fy på mig. Utan henne skulle ju faktiskt inte de här inläggen ha kommit till. Hon är som pappa till min blogg. Så tack så mycket för att du sa till mig att börja blogga! Vad skulle jag göra utan dig?

Du kräver egentligen en ordentlig hyllning, som den vän du är, som ställer upp och lyssnar på alla mina små graviditetsanekdoter (du har stått ut med många de senaste månaderna och fler lär det bli). Om jag kunde skulle jag skriva en sång till dig, men det kan jag inte. Så du får ett eget blogginlägg istället.

Puss och Kram på dig!

Glada nyheter!

Igår kom Per med den glada nyheten att han har fått jobb! I en månad i alla fall. Känns riktigt bra att han får in en fot på företaget igen, att de väljer honom och förhoppningsvis kan det bli längre. Det känns tryggt med tanke på att jag fortfarande inte vet hur det blir för mig efter årsskiftet. Jag ska troligtvis få veta den här veckan (men så har de sagt i en månad nu).

Hur som helst - vi firade med glass och mandarinklyftor igår kväll till Idol.

Idag är en mindre bra dag. Jag mår illa. Det kom på bussen och jag blev alldeles skakig och kallsvettig. Kom till jobbet och chefen säger "men hur ÄR det?" Jag såg nog ungefär lika blek ut som jag kände mig. Nu äter jag banan och sörplar vatten och väntar på att det ska bli bättre. Där fick jag för att jag mådde bra de första tre månaderna!

Svante sparkar

Redan i somras, i slutet av juli, kände jag små rörelser. Ja, det var som bubblor eller ett lätt fladdrande. Jag funderade på om det kunde vara det lilla livet inom mig jag kände. Så jag surfade på gravidsidor och läste att man faktiskt kunde känna något bubbelliknande redan i vecka sexton, även om det inte var speciellt vanligt att man märkte och förstod vad det var. I alla fall inte som förstföderska.

Något var det i alla fall som kändes i min mage. Nu börjar det bli svårt att komma ihåg hur det där första fladdret egentligen kändes, för Svante har börjat buffa på mig ganska ordentligt. Först var det små lätta dunsar och för tre veckor sedan, den femte september, kom den första riktiga lilla sparken! Det var när vi såg på fotboll som det sparkade till i magen och jag nästan hoppade till! Eller "jag skvatt" som det heter på värmländska.

Det är en rätt häftig känsla när det sparkar och dunsar och buffar inom en, och jag har verkligen längtat efter att Per också ska kunna känna något. Så många gånger har jag lagt hans hand på min mage och väntat, men då har det varit lugnt och stilla. Inte minsta rörelse. Typiskt. Men så igår kom det! Det var ingen karatespark, men ändå en som var tillräckligt rejäl för att Per skulle känna den. Jag vet inte om det var han eller jag som var mest lycklig över det. Antagligen var det jag.

Mina svullna fötter

Jag skrev om graviditetssymptom häromdan, eller krämpor eller biverkningar eller vad man nu ska säga om det. Svullna fötter nämnde jag. Skulle ha skrivit svullna ben! Så här såg de ut efter att jag några minuter stått på knä på ryamattan. Som tjocka kasslerbitar! Buuuhuuu.


Jag har rotat igenom och provat alla skor jag har, och insett att de enda jag kan ha är mina nya ecco-sandaler med kardbarreband. Visserligen är de supersköna! Men de kan nog bli lite kalla i vinter. Så idag blev det en tur till Marieberg för att leta skor. Sötaste pojkvännen ställde upp som skoletare. Jag satt mest på en stol och provade sko efter sko utan att hitta någon som var bred nog att klämma ner foten i. Hopplöst! Tog en fika och full av kaffe och prinsesstårta var jag redo för ett nytt försök. Då äntligen hittade jag de här:


Bara att dra i foten, inga snören och ingen dragkedja. Himla bra!
Funderar på om jag ska ta och starta ett eget skomärke för gravida fötter.

Mardrömmar och drömmar

Vaknade klockan sex imorse med ett ryck. Trodde nästan att jag skulle ramla ur sängen. Hade nämligen en otäck mardröm om en stor spindel som kröp i nacken på mig, och det var när jag skulle slå bort den som jag vaknade. Sen var det omöjligt att somna om. Jag låg och vred och vände på mig en stund innan jag gick upp.

Åt lite frukost framför VH1. Det är så många nya låtar jag missar nu när jag inte längre är och festar eller springer på krogen. Ibland saknar jag det livet så otroligt mycket! Att få vara med bland folk, dricka vin, prata strunt, skvallra, trängas i baren, shaka ass på golvet. Det känns som om det var hundra år sen sist. Hade jag vetat om att jag skulle bli gravid nu så skulle jag ha passat på och festat järnet i vintras när jag hade chansen. Nu byttes det livet mot det här så abrupt. Det bara försvann. Helt plötsligt så var festerna borta, som om jag vore spetälsk slutade inbjudningarna komma. "Jag är bara gravid!!" ville jag skrika.

Det var en tuff omställning, nu har jag vant mig lite mer. Är sugen på att göra andra saker. Och jag vill göra så mycket! Vill passa på medan jag har chansen att samla mina vänner och bara umgås, åka på minisemester med Per och mysa. Sitta på krogen och dricka alkhoholfri öl - bara för att känna på atmosfären. Ha filmmaraton. Gå på teater och Lars Winnerbäck. Massor vill jag göra innan jag antingen blir sängliggande eller får barn....

Det här med barnvagn

Det här med barnvagn har vi upptäckt är en hel vetenskap. Det finns alldeles för många varianter och funktioner för att det ska vara hälsosamt att behöva välja! Liggvagn, duovagn, kombivagn, mjuklift, hårdlift, quadrolift, fyra hjul, svängbara hjul eller tre hjul? Låsbara hjul, punkteringsfria hjul, pedalbroms eller handbroms? Det känns som att listan på alla val kan göras oändlig. Utöver det ska man dessutom behöva välja mellan tjugoen fina färger!

En dag var vi in i en affär och tittade, klämde och rullade och frågade. Och vi trodde att vi kom en bit på väg efter att velat fram och tillbaka. En duovagn med svängbara hjul som är lätt och smidig att köra omkring med i stan, tänkte vi.

Igår kom Per hem och sa att han hade hört att de svängbara hjulen var omöjliga att köra med i snö, och att de gick sönder på grund av att grus fastnade i dem. Med de orden var vi tillbaka på startrutan igen. Fundera ut vad vi behöver, väga för- och nackdelar mot varandra. Googla. Surfa på familjeliv. Läsa recensioner.

Inatt har jag feberyrat om barnvagnar.

Tänk om det bara fanns en tillverkare. En sort. Det vore inte så dumt!

Gammal poesi

För många år sen fanns det en sida på nätet där man delade med sig av sina dikter. Jag kommer inte längre ihåg vad sidan hette. Det var bara medlemmar som kunde läsa vad de andra skrev och man kommenterade varandras dikter ganska mycket och (oftast) på ett vänligt och konstruktivt sätt. Jag sörjde när sidan lades ner så jag sparade alla mina dikter och kommentarerna jag fått på en gammal hederlig diskett. Nu ligger den där disketten i en låda och innehållet kommer säkert att gå förlorat om jag snart inte kommer på ett sätt att föra över det till en cd.

Några få korta saker jag skrev kommer jag dock ihåg i huvudet:


Med handen på glasrutan
ser jag dig fånga mina vilsna lustar

Jag ber dig
bind dem hårt

Mitt vilda hjärta

"Hur är det med hjärtat" sa Per när jag kom hem igår. Lite putt över att jag inte sagt något.
Det är ju inget att oroa sig för, sa jag. Då ska du tala om det! säger han. Visst, han har rätt. Jag ska bli bättre på att tala om saker som är men som ändå inte är något att bekymra sig över. Hade jag varit honom så hade jag velat veta.

Hur jag är: Jag vill inte oroa folk i onödan, så jag pratar inte om sånt. Jag pratar ogärna om saker som oroar mig på riktigt heller för jag vill inte belasta mina nära och vänner med mina bekymmer. Det blir lätt så att jag håller saker inom mig och lägger allt på hög. Då är det inte konstigt att jag får små utbrott ibland. Som en vulkan. Jag får öva helt enkelt på att pysa ut lite lavaliknande oroligheter emellanåt.

Nio månader

När jag var sjutton år satt jag en dag på rälsbussen på väg till Karlstad och tänkte:

"Att vara kär är att trivas med sig själv när man är med den man är kär i"

Det är det jag har letat efter sen dess, och har hittat i Per. Nio månader firar vi idag och jag är alldeles vansinnigt tokkär. Grattis till oss!

Puss på dig älskling.

Besvär och sånt

Av en tillfällighet pratade jag om graviditetssymptom med en kompis här på morgonen. Jag har hela tiden mått relativt bra, med tanke på hur man kan må. Så jag tänkte att jag ska försöka göra en lista på de symptom jag har haft:

* illamående - två eller tre veckor i början, sen vid några få tillfällen
* törstig
* kissanödig
* ömma bröstvårtor
* värk, liknande mensvärk
* svullna fötter
* trött - sova middag och komma tidigt i säng är det bästa som finns
* hjärtklappning (nu blir Per nervös, eftersom jag inte sagt något till honom, men jag har googlat och det är vanligt och inte alls farligt med att hjärtat slår dubbelslag ibland.
* humörsvängningar (jag tycker inte att det har varit så farligt, men Per är nog av en annan uppfattning)
* HUNGRIG, jag har ett stort svart hål i magen och stackars den som är i närheten när jag blir hungrig.

Apropå mat så har jag inte haft det där suget efter något speciellt som folk pratar om, förutom möjligtvis frukt de första veckorna. Och kanske leverpastej och apelsiner senaste veckorna. Men det har ju bara varit ett sug. Ingenting som jag MÅSTE ha annars dör jag. Inte heller har det varit något som jag inte kunnat äta eller stå ut med lukten av. Visst, det luktade illa när Per stekte bacon häromdagen, men i maten var det gott.

Godissugen är jag alltid så det har nog inget med barnet att göra.

Jag har googlat massor, på alla besvär man kan ha. Jag är glad att jag inte var gravid innan internet fanns. Det är så skönt att kunna googla när man blir lite bekymrad.

Helgens upplevelser

Hela helgen har Per frågat om jag skrivit något nytt i bloggen, vilket är rätt roligt med tanke på att vi har haft saker för oss hela tiden. Han vet mycket väl att jag inte har haft tid att skriva något, men det värmer i hjärtat att han frågar, att han vill att jag ska blogga och att han är nyfiken på vad som dyker upp. Han vet vad som gör mig glad den här mannen.

För övrigt har helgen varit full av nya erfarenheter och upplevelser. Idag var vi till Askersund på chokladsalongen för första gången. Underbart gott om man är galen i choklad som jag är. Mörk choklad, apelsinchoklad, choklad med rosépeppar, kanelchoklad. Allt fanns där. Vi åt även laxsoppa med vit choklad. En riktig höjdare. Jag ska nog försöka se till att det blir tradition att åka dit varje år.

Igår var det ett spännande första möte mellan våra föräldrar. Mina kom först och åt lunch och sen kom Pers föräldrar över och fikade. Jag var inte ett dugg nervös, de är ju jättegulliga och snälla. Dessutom hade vi goda bullar och morotskaka att muta dem med. Mycket riktigt så gick allting bra. De hittade till och med några gemensamma intressen och en del intressanta samtalsämnen, om än en smula oväntade och makabra sådana som kycklingslakt.

Det känns väldigt bra att de verkade komma så väl överens. Trots allt ska de ju (förhoppningsvis) behöva umgås emellanåt i resten av sina liv.

I fredags efter jobbet tog jag ett stort steg. Bröt isen. Spräckte bubblan. Släppte lös shoppingmonstret. Köpte nämligen första bebiskläderna till ”Svante”. Jag skulle bara in på babyproffsen och titta lite i väntan på bussen. Där var den, en supersöt body med grodor på. Så jag köpte den och två till med olika djur på. När jag stod i kassan och skulle betala blev jag nästan tårögd. Det var så stort för mig. Första kläderna. Till MIN bebis. Helt galet. Köpte förresten storlek 56 för jag tar för givet att det kommer att bli en lång bebis, men jag kanske skulle köpa åtminstone nån sak i 50 ifall att det nu skulle bli en liten.

Bussfilosofen

Man hinner fundera mycket på bussen på väg till jobbet. Idag tänkte jag bland annat ut olika sätt att hantera det skrikande barnet i mataffären som vill ha godis.

Sedan länge har jag haft ambitionen att bli en förälder som försöker säga ja så mycket som möjligt, och inte bara säga nej för att vara vrång. När jag säger nej så ska det däremot vara nej. Konsekvent! Fast jag förstår att det kan vara svårt att hålla sig till det den dagen man står i affären och har sagt nej och ens barn skriker så att folk får ont i öronen. Så idag på bussen försökte jag komma på en plan om nu "nej" inte räcker. Vad sägs om den här:

"Nej, du får inget godis idag för vi ska ha glass till efterrätt, kan du vara snäll och välja ut en glass som du vill ha?"

Har jag stått fast vid mitt nej då? Eller kommer ungen ändå att genomskåda mig och förstå att det var en muta?

Det här är början

En lördag i maj syntes det ett stort och tydlig plus på stickan. Jag gick ut och en nervös blivande sambo gick in på toaletten och tittade.

"Du är ju tokgravid!" utbrast han.
"Det är du med!" sa jag.

Det var lycka. Ren lycka trots att världen vändes upp och ner. Helt plötsligt började man planera och prioritera allting annorlunda.

Ända sen den dagen har jag funderat på att börja skriva en blogg. Det tog bara nästan fyra månader. Nu har jag en mage som gör att folk erbjuder mig sin plats på bussen. Livet är härligt och spännande och väldigt väldigt läskigt.

Så jag får se vad som kommer att stå här framöver.
Kanske blir det bara gravid, bebis, blöjor och spyor. Eller så blir det ärliga känslor rent upp och ner från vad jag känner på riktigt. Sånt där som man egentligen inte ska låtsas om när man "borde" sväva på rosa moln och stråla.

Det här är början...