"Hur är det med hjärtat" sa Per när jag kom hem igår. Lite putt över att jag inte sagt något.
Det är ju inget att oroa sig för, sa jag. Då ska du tala om det! säger han. Visst, han har rätt. Jag ska bli bättre på att tala om saker som är men som ändå inte är något att bekymra sig över. Hade jag varit honom så hade jag velat veta.
Hur jag är: Jag vill inte oroa folk i onödan, så jag pratar inte om sånt. Jag pratar ogärna om saker som oroar mig på riktigt heller för jag vill inte belasta mina nära och vänner med mina bekymmer. Det blir lätt så att jag håller saker inom mig och lägger allt på hög. Då är det inte konstigt att jag får små utbrott ibland. Som en vulkan. Jag får öva helt enkelt på att pysa ut lite lavaliknande oroligheter emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar