En lördag i maj syntes det ett stort och tydlig plus på stickan. Jag gick ut och en nervös blivande sambo gick in på toaletten och tittade.
"Du är ju tokgravid!" utbrast han.
"Det är du med!" sa jag.
Det var lycka. Ren lycka trots att världen vändes upp och ner. Helt plötsligt började man planera och prioritera allting annorlunda.
Ända sen den dagen har jag funderat på att börja skriva en blogg. Det tog bara nästan fyra månader. Nu har jag en mage som gör att folk erbjuder mig sin plats på bussen. Livet är härligt och spännande och väldigt väldigt läskigt.
Så jag får se vad som kommer att stå här framöver.
Kanske blir det bara gravid, bebis, blöjor och spyor. Eller så blir det ärliga känslor rent upp och ner från vad jag känner på riktigt. Sånt där som man egentligen inte ska låtsas om när man "borde" sväva på rosa moln och stråla.
Det här är början...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar