Mors dag

Det var mors dag i söndags. Jag visste förstås om det. Full koll. Men jag förväntade mig inte att Per skulle komma ihåg det, eller att han skulle haft tid att ordna något. Han har bara huvudet fullt av hus och renovering just nu. Jag får vara glad om han kommer ihåg att äta och sova ibland. Borde jag kanske skaffa honom en mat-och-sov-klocka? Som Skalman? 

Hur som helst, han kom inte ihåg Mors dag. Men när han kom på det under dagen så åkte han och köpte en Azalea-buske till mig som jag ska gräva ner i trädgården. Underbart! 

Det är kärlek det! 

3 månader

Idag är Ebba tre månader. 

Hon är så ljuvlig, fantastisk och underbar. 

Hon har så mjuka kinder och hon luktar så gott. 

Jag älskar hur hon brister ut i ett stort leende och börjar sprattla när hon får syn på mig. 

Jag tycker att det lyser i hennes ögon av kärlek när hon tittar på mig.

Älskade, älskade lilla bebis. 

Finalen!

Resultatet av delfinalen nummer två gick ju ganska bra. 7 av 10 rätt, 8 om man tar med Ukraina som jag hade som bubblare, och eftersom jag skrev var disträ och skrev Kroatien två gånger. Det var gissningen innan jag såg programmet, efter ändrade jag mig och trodde inte alls på att Turkiet skulle klara sig, men det gjorde de! Och vem hade kunnat gissa att blinda Litauen skulle ta sig till final?! Inte jag i alla fall. Det var en stor skräll!

Snart är det dags för den stora finalen. Äntligen! Som jag har väntat och längtat! En sak som kryddar det hela med en stor dos extra spänning i år är att få reda på vart jag och Vonka ska åka åka nästa år! 

Jag hoppas och tror faktiskt att Sverige vinner i år. Loreen är helt grym och det är en låt som är fantastiskt bra och som sticker ut från allt annat. Heja Loreen! 

Sen tror jag att de som hamnar i topp 10 är: Cypern, Ryssland, Island, Italien, Tyskland (måste ju tro på min favoritgulletysk), Estland, Rumänien, Danmark och något balkanland, typ Serbien. 

Ja, den gissningen är jag ganska nöjd med.

En halvtimme kvar till start. Jag är laddad och förväntansfull och spänd! Heja, heja! 

Delfinal nummer två

Först och främst så har min renoveringsfrustration stillats lite idag. Jag har åtminstone målat lite lister och tak och börjat ta bort en bård. Genast känns det mycket bättre inombords och nu är det lite mera mitt hus. Ja, jag har kommit på att det nog är så det är. Så mycket mer jag gör själv på huset, desto mer mitt blir det. Det är därför det är så viktigt för mig att jag också får jobba på det.

Men nu till någonting nästan lika viktigt: Eurovision!

Nästa år tänker jag åka och kolla på spektaklet - nästan oavsett var det blir! Och om min bästa resekompis också hänger på så blir det ju helt enkelt en kanonresa!

Ikväll tävlar Sverige som utan tvekan går till final. Vilka de andra nio blir tycker jag är svårare än i tisdags att gissa. Inte för att låtarna är så värst mycket bättre ikväll, utan för att det är färre riktigt dåliga låtar som är lätta att sålla bort. Fler halvbra låtar alltså. Det kan gå nästan hur som helst!

Gissa ska jag göra i alla fall.

Makedonien, Malta, Estland, Kroatien och Bulgarien är jag ganska säker på också. Vild gissning på resterande fyra: Turkiet, Holland, Kroatien och Norge.

Bubblarlistan: Vitryssland och Ukraina.

Jag gillar verkligen inte Ukrainas låt, men det skulle inte förvåna mig om den går till final ändå. I så fall blir det en given kisspaus för mig.

Holland håller jag en tumme för. Hoppas bara att hon har bytt kläder och bytt kläder på kören och inte står där i sin indianskrud, för låten är ganska söt egentligen och hon är så gullig. Men kläderna kan förstöra alltihop.

Kroatien kan lika gärna bli Serbien eller Bosnien, för låtarna låter ungefär likadant och de kommer ju att rösta på varandra så... ja, jag tror i alla fall mest på Kroatien.

Så nu ger jag mig. Om nästan tre timmar börjar det!

Heja Sverige!!

Renoveringsfrustration

Rumänien, Moldavien, Island, Danmark, Cypern, Ungern, Grekland, Ryssland, Albanien och Irland.

Jag prickade ganska rätt igår, så jag är nöjd. Inte någon som direkt skrällde.

Imorgon är det Sveriges tur. Jag är väldigt säker på att Sverige går vidare då.

I övrigt så fortsätter renoveringen av huset. Idag har jag inte gjort ett dugg på huset, medan Per och hans pappa har jobbat som tokar. Min dag såg istället ut så här: Lämna Moa på dagis, städa lite i lägenheten, mata Ebba, städa lite till, surfa lite, mata Ebba, packa fika, åka till Jula och köpa en dammsugare (som sen visade sig vara fel), hämta Moa på dagis, åka till huset, vattna i växthuset. Och sen hade jag ett par underbara timmar när Sandra kom förbi och kollade in huset och följde med till lekparken och umgicks med mig och Moa. Härligt!

Sen hann jag inget mer för då var det dags att åka hem och äta middag.

Imorgon ska jag ut till huset och fixa något. Har ett stort behov av att känna att jag också gör något i huset på riktigt. Inte bara passar barn så att Per kan greja. Det räknas inte riktigt. Det räknas inte heller att välja tapeter eller åka och köpa saker till huset. Eller att rensa ogräs. Jag vill måla och spika och spackla och sånt där som jag inte vet hur man gör.

Jag är lite frustrerad, men vet inte hur jag ska lösa det.

Uppdatering

Danmark kommer absolut att komma till final!

Troligtvis Moldavien också.

Stryk.... Albanien och.... äsch, jag vet inte.

Delfinal nummer ett

Jag höll nästan på att glömma!

Nej, inte att det är Eurovision Song Contest, delfinal nummer ett, ikväll. Men att göra ett inlägg om vilka tio låtar jag tror går vidare! Det är ju viktigt. Tror faktiskt det är lite tradition i den här bloggen att jag gissar vilka låtar som går till final. Nu är det lite i sista stund, bara en timme och en kvart kvar tills det börjar. Men jag gör inlägget innan i alla fall!

Utan rangordning:
Island, Albanien, Rumänien, Schweiz, Finland, Israel, Cypern, Ryssland, Ungern och Irland. 


Åh, jag hejar extra mycket på Island och Cypern ikväll som jag tycker är riktigt, riktigt bra. Rumänien är en lagom trallvänlig popdänga, Finland är mysig, men jag vette tusan egentligen... sen är det svårt. Ryssland tror jag kommer gå vidare bara för att tanterna är så söta. Irland bara för att Jedwards blev så populära förra året. Och Ungern låter så bra i början, sen blir den tyvärr lite tråkig efter en stund. Vi får se. Allt kan ändra sig när man ser det live också, till skillnad från en frän musikvideo.

Snart börjar det! Det är väl något fel på mig, men det ska bli så spännande!

På bubblarlistan har jag förresten Grekland och Moldavien. Ifall jag har något fel så tror jag att det är någon av dem istället. Så, nu har jag garderat mig lite också...

Renovering

Klockan 11.00 i fredags var vi på banken och skrev på de sista papprena och fick nycklarna. Sen åkte vi till Sibylla och åt lite mat innan vi for hem - för att koppla på en redan fullastad kärra. SEN åkte vi raka vägen till huset. Känslan av att komma in där och tänka att det var vårt hus var rätt så härligt! 

Naturligtvis har allting handlat om huset sen dess. Vi har kört några lass möbler och lådor som inte behövs i lägenheten medan vi bor kvar. Och så har vi börjat renoveringen. Per har rivit hela köket, och taken är påbörjade. Fy tusan för att kvistlacka och måla hemska furutak! 

När köket är färdigt ska jag lägga in en före och efter bild. Lovar! 

Nedräkning nummer 3

Imorgon.

Imorgon får vi tillträde till huset. Äntligen! En kärra står redan lastad med saker, redo att forslas iväg så fort vi har skrivit på alla papper och fått nycklarna imorgon. Nu är det slut på lugnet ett tag framöver. Nu ska det rivas, spacklas, målas, tapetseras, läggas golv, köpa saker och flytta saker under några veckor. Tur att vi har den här lägenheten kvar ett tag till, så att vi inte behöver göra allt på ett par dagar. Det hade blivit stressigt! Åh, denna rastlösa förväntan! Nu är den snart över, och en annan slags förväntan tar vid - att få i ordning vårt hus precis som vi vill ha det.

Igår var jag där. Besiktigade städningen. Allt var okej, men det var inte det viktiga. Det viktiga var att få gå omkring i det tomma huset och känna på atmosfären, känna att det var vårt. Mitt och Pers. Och det kändes så bra. Riktigt bra. Jag kände verkligen att jag ville bo där. Att det skulle bli fint, och bra. Jag gick omkring i rummen och i trädgården och tänkte att "så här skulle man kunna göra" och "så här kommer vi nog att ha det" och "här vore det mysigt att ha en sån här".

Och sen hälsade jag på en granne som kom ut ur sitt hus precis, och hon var hur trevlig som helst.

Det kommer att bli så bra. Det kommer att bli så bra.

Nedräkning nr 2

Onsdag och torsdag.
På fredag får vi tillgång till huset.

Vi har pratat mycket om tapeter senaste dagarna. Till köket och sovrummet hade vi bestämt oss, men vad skulle Moa ha i sitt rum? Vi lånade hem några pärmar med massor med söta, gulliga, häftiga, tuffa och fina tapeter i. Vi, eller kanske framför allt jag, hade en idé om att vi skulle låta Moa välja tapet själv till sitt rum. Jag anade att det skulle bli svårt eftersom hon faktiskt bara är drygt två år och inte vet vad en tapet är för något. Men jag hoppades på att hon skulle bläddra fram till en sida i en pärm och utbrista "Moa HAAAA den!" Eller något liknande.

Kanske att hon skulle peka på den söta tapeten med fjärilar och blommor och säga att den var fin. Eller på den gulliga beige med alla söta djuren. Eller på den med älvorna och pumpavagnarna som jag tyckte var hur gullig som helst...

Nu blev det inte så. Hon fick syn på den helröda tapeten och sen var det bara rött som gällde. Hon ville bara ha ett rött rum. Ingenting annat. Så jaja. Det blev inga djur och inga fjärilar och inga älvor. Det blir i och för sig inte ett helrött rum heller. Man kan väl säga att vi möts halvvägs. Hon får de här istället:

Three Owls - Wallstickers från Ferm-Living

Lilla ekonomen

Moa satt i mitt knä vid skrivbordet när hon fick syn på min plånbok och genast skulle ha pengar. Hon fick tre enkronor att stoppa i sin sparbössa. Men först la hon dem på skrivbordet på rad bredvid varandra. "Moa har tre pengar!" sa hon nöjt. Sen flyttade hon en krona åt sidan och sa: "Nu är det två pengar." Hon flyttade tillbaka kronan och konstaterade att det var tre pengar, flyttade en åt sidan och sa igen att det bara var två pengar.

Mammahjärtat svällde lite av stolthet över tvååringen som kan räkna minus. Eller ja, räkna till två och tre i alla fall.

Mitt söta lilla mattesnille. Och fortsätter hon att tigga pengar på det här viset så kommer sparbössan antagligen att vara full innan hon fyller tre.

Nedräkning nr 1

Det är fem dagar kvar tills vi får tillträde till huset. Fem dagar är inte mycket alls! När det var fyra-fem veckor kvar kändes det som en hel evighet, men nu känns det som om det var alldeles nyss. Det är så mycket längtan och så mycket planering. Drömmar och fantasier om hur det ska se ut och hur vi ska ha det i huset. Hur det kommer att bli att bo där och vad vi ska göra om dagarna.

Först kommer vi att renovera lite, men så fort köket och sovrummet är klart så har vi tänkt att flytta in!

Här har vi hållit på och packat och packat och packat senaste veckorna. Lite i taget, och nu är det inte så mycket kvar som vi kan packa förrän vi ska flytta på riktigt.

Det har varit kaos - och är kaos fortfarande. Mitt uppe i allt så har det ändå funnits en hel del fördelar med att ha mängder av kartonger hemma. Till exempel att man kan bygga roliga kojor.

Lyckad present

Igår hade jag och Ebba en riktigt bra förmiddag på Marieberg med Sandra. Förutom att det naturligtvis var skönt att kunna gå omkring och strosa i affärer i lugn och ro och äta lunch ifred, så var det förstås himla roligt att träffa Sandra. Prata, prata, prata, utan att bli alltför avbruten av barn.

Jag lämnade Per och Moa hemma, med löfte om att komma hem med en liten present.
Gissa om Moa blev lycklig över sin nya leksak!

Som en gammal skivspelare...

Jag älskar Moa, men ibland så... ja, ibland låter det så här:

- Vad heter den smurfen?
- Vädursmurfen.
- Vad heter den smurfen?
- Vattensmurfen
- Vad heter den smurfen?
- Fisksmurfen
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.- Vad heter den smurfen?
- Smurf.

Tyst några sekunder.

- Alla heter smurf?
- Ja, alla heter smurf.

Tyst nästan en minut.


- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.
- Vad heter den smurfen?
- Smurf.

Och så vidare....

Vardagsromantik

Det är så underbart när det helt apropå ingenting kommer ett sms med orden:

Älskar dig! 

Tyskland

Jag är ett fan av Eurovision Song Contest. Det har jag erkänt förut. Jag har för länge sen lyssnat igenom årets bidrag och fastnat ganska rejält för vissa låtar. Nu ska jag nämna en, för jag har sett på Svt:s Inför Eurovision och blivit lite förvånad över att de inte tyckte som jag. Det gäller Tysklands bidrag. Och jag, ja, egentligen kanske inte låten är så enastående, men låten tillsammans med videon gör mig alldeles knäsvag. Jag vill liksom bara bli fjorton igen och vara störtförälskad och tapetsera hela mitt rum med posters och bilder på honom som jag klippt ut från OKEJ! Jag menar, se bara på ögonen - man kan ju smälta ner och dö.

Här är länken till youtube:
Roman Lob - Standing Still

Veckan som gått

Senaste veckan i blixtfart:

På måndag var det Valborgsmässoafton, då firade vi dagen med att hänga på Stora Holmen. Moa åkte karusell, lilleputtåget, gungade, fiskade i fiskdammen och hade hemskt roligt med att bara titta på alla andra barn. På kvällen åkte jag hem till Sandra ett par timmar och lekte att jag festade till det. Stannade nästan hela två timmar och drack två alkholfria öl - och hade fantastiskt skoj!

Tisdag och onsdag vet jag inte vad vi gjorde. Antagligen inte något viktigt. Jo. Vi tog en underbar promenad i Karlslund på första maj.

Moa försöker få kanadagåsen att äta upp hennes banan. 

På torsdag var jag med bilen på service och sen åt jag och Ebba lunch med Terese på det nya stället som jag hela tiden vill kalla för Smelly´s, fast det inte alls heter så. Gott var det i alla fall.

Fredag var en helt vanlig fredag och inget särskilt hände.

På lördag åkte vi till Ikea och spanade på detaljer till kök. Vi åkte därifrån med en grön stol till Moa som hette Urban. Jag döpte genast om den till Kennet. Sen fick vi middag hos svärisarna.

Det bästa som hände på söndagen var jag att jag kom ut på en promenad i skogen och att jag och Per delade på en chokladkaka på kvällen.

Idag har det inte hänt något alls heller.

Låter som en väldigt tråkig vecka. Som tur är har den inte varit så tråkig som den låter, utan väldigt rolig för det mesta men på ett väldigt vardagligt sätt.