Imorgon.
Imorgon får vi tillträde till huset. Äntligen! En kärra står redan lastad med saker, redo att forslas iväg så fort vi har skrivit på alla papper och fått nycklarna imorgon. Nu är det slut på lugnet ett tag framöver. Nu ska det rivas, spacklas, målas, tapetseras, läggas golv, köpa saker och flytta saker under några veckor. Tur att vi har den här lägenheten kvar ett tag till, så att vi inte behöver göra allt på ett par dagar. Det hade blivit stressigt! Åh, denna rastlösa förväntan! Nu är den snart över, och en annan slags förväntan tar vid - att få i ordning vårt hus precis som vi vill ha det.
Igår var jag där. Besiktigade städningen. Allt var okej, men det var inte det viktiga. Det viktiga var att få gå omkring i det tomma huset och känna på atmosfären, känna att det var vårt. Mitt och Pers. Och det kändes så bra. Riktigt bra. Jag kände verkligen att jag ville bo där. Att det skulle bli fint, och bra. Jag gick omkring i rummen och i trädgården och tänkte att "så här skulle man kunna göra" och "så här kommer vi nog att ha det" och "här vore det mysigt att ha en sån här".
Och sen hälsade jag på en granne som kom ut ur sitt hus precis, och hon var hur trevlig som helst.
Det kommer att bli så bra. Det kommer att bli så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar