Bokmysteriet del 2

OBS! Läs tidigare inlägg innan det här.

För nu är mysteriet löst.

När jag skrivit klart förut ropade jag till Per: "Nu har jag bloggat!" Jag borstade tänderna medan han läste, och sen började han leta.

Naturligtvis hittade han den efter en halv minut. Typiskt! Det är förstås bra att han hittade den, men det är typiskt eftersom jag har letat och letat utan att hitta ett spår av den.

Jag skrev ju att jag hade letat på byrån i köket, och där var den inte, men däremot i den! Där jag alldeles nyligen gjort i ordning en låda att ha presentsaker i. Då råkade väl boken slinka med när jag flyttade andra saker dit. Typiskt!

Nu är den hittat igen i alla fall. Mysteriet är löst. Allt är frid och fröjd.

Mot Värmland!

Bokmysteriet

Dagens stora fråga är: Hur kan man tappa bort en stor bok?

När vi var var i väg på vår lilla minisemester packade jag ner Dan Browns senaste bok i resväskan. Den är grön, stor och ganska klumpig så den tog hyfsat stor plats i en liten väska, men eftersom jag är en sådan person som aldrig kan resa någonstans utan en bok så fick den följa med. Nu fick jag aldrig tid att läsa något på den resan. Vad jag kan minnas så tog jag inte ens upp den ur resväskan. Och om jag hade gjort det så borde vi väl ha sett om det låg en stor, grön bok på hotellrummet när vi skulle packa ihop?

För nu är den borta. Jag vet inte med mig att jag har sett den sen jag kom hem. Jag har till och med letat i bokhyllan ifall jag stoppat in den där igen. Alla andra Dan Brown står där, men inte den. Jag har tittat på nattduksbordet, på den lilla byrån i köket, i resväskan ifall jag hade glömt att packa upp den och på alla andra platser i lägenheten som en bok kan ligga gömd - men den står inte att finnas någonstans.

Nu ska vi snart åka till Värmland och jag måste hitta den innan vi åker! Jag hade börjat läsa den och jag kan ju inte påbörja en helt ny bok när det var den jag skulle läsa, eller kan jag?

Var kan den vara? Var gömmer sig en bok?

Jag hoppas att jag kan återkomma med en lösning i det här mysteriet.

Liknelse

Igår kväll när vi låg och pratade kom vi på en bra liknelse hur det känns att föda barn. Det är ofta sent på kvällen, när man är trött och seg i huvudet som man kommer på såna där saker. När man är pigg och klar i huvudet så tänker hjärnan helt annorlunda. Smartare kanske. Man måste vara lite knasig i huvudet för att tänka "fel" och komma på något nytt.

Hur som som helst.

Liknelsen var i alla fall att det skulle kunna kännas som att föda ut en fullvuxen igelkott med rumpan först (tänk er taggarna som fastnar på vägen ut). Trevligt!

Vill jag göra om det? Inte om det kommer ut en igelkott, men om det kommer ut en bedårande söt bebis så kan jag överväga det.

Förundrad igen

Att vara mamma till Moa gör mig fortfarande förundrad.
Vänjer jag mig någonsin?

Ibland när allt rullar på om dagarna, och matning, blöjbyten och amning går på rutin så slår mig helt plötsligt tanken: "Hon är min."

Då stannar världen upp för en sekund och hjärtat slår ett par slag extra.

Första gången

De sista veckorna innan Moa föddes kändes det som att jag, och jag och Per, gjorde saker för sista gången. Inte för att livet skulle ta slut, men för att livet skulle bli så annorlunda. Det har det helt klart blivit och även om vi egentligen kan göra samma saker nu så blir det aldrig gjort riktigt på samma sätt. Därför gjorde vi saker för sista gången då.

Och därför gör vi massor med saker för första gången nu. Det var till exempel inte första gången jag och Per var på restaurang, men det var första gången med en liten bebis. En smula nervöst (tänk om hon skriker, blir hysterisk, kaskadkräks?) men förutom lite gnäll så gick det bra! Vi satt inomhus på en asiatisk restaurang. Ute spöregnade det nämligen när vi gick in, när vi gick ut så hade solen kommit fram. Vi valde längst in i hörnet för att störa så lite som möjligt. Moa satt nöjd och glad i sin stol och tittade på folk, ungefär lagom till att vi fick vår mat. Då började hon högt och ljudligt protestera. För att inte behöva bli stressad av att hon irriterade folk satte jag henne i mitt knä och åt med en hand. Det är fördelen med thaimat - allt är redan fint uppskuret i munsbitar och går att pricka med gaffeln.

Det var första gången som vi sov på hotell med en bebis, första gången hon sov i en resesäng, första gången hon smakade ägg, första gången hon träffade sina kusiner, första gången vi var på Riddarmarknaden i Hova med en bebis. Och så vidare och så vidare. Allt vi gör är på något vis nytt.

Första gången Moa äter banan på ett café.

Till och med allt vardagligt blir nytt bara för att hon finns i närheten eller i bakgrunden eller i tankarna. Man kan säga att vardagen blir lite mer spännande.

Födelsedagar

Mitt fina lammkött fyllde igår 29 år! Men han ser inte ut att vara en dag över 26! Så jag behöver inte byta ut honom mot något yngre än. Hehe.

Vi passade på att slå ihop hans födelsedag med Moas halvårsfödelsedag och bjöd på bullar och tårta. Moas ett år äldre kusin var med så det var fullt ös från det att de kom tills det att de gick. Moa kändes för ovanlighetens skull väldigt lugn, ändå var hon efter ett par timmar helt slut och tvärslocknade efter en slurk mat.

Jag tycker det var en bra dag! Kan bara hoppas att Per tycker det också, det var ju trots allt hans dag.

Moa 0,5
Per 29

6 månader!

Idag fyller Moa sex månader. Det är stort! Jag har sagt det tusen gånger förr. Alla andra som har barn har sagt det tusen gånger.
Det går så otroligt fort!

Kan inte min bebis vara bebis längre? Snart är hon ju för bövelen tonåring!

Hon är fantastiskt söt. Ett paket fick hon på sin "födelsedag" och hon hade fullt upp med att öppna det medan vi åt frukost. Det tog lång tid men till slut hade hon rivit av allt papper. Så fort hon hade rivit av en bit så tog vi bort det ifrån henne. Annars hade hon bara lekt med den avrivna pappersbiten istället för att försöka riva av en ny bit.


Antagligen var den proceduren roligare än själva innehållet i paketet. Men så får det vara när man är en liten bebis. Då får tomma kartonger och etiketter och vattenflaskor vara mer intressanta än dyra, färgglada leksaker.

Semester

Det är semester.

Vi hade härliga dagar i Värmland. Sol, bad, grill, fiske. Utforskade grottor. Hade picknick. Fikade. Moa lekte med mormor och morfar. Hon satt i sin vita plaststol från IKEA och stortrivdes. Lekte med en gammal briotax och var fascinerad av svansen som gungade fram och tillbaka när hon pillade på den.

Hon fick smaka på jordgubbe en dag, kiwi en annan dag och melon en tredje dag. Hon gapade och grep efter skeden efter mer, så gott var det!


Nu är vi hemma igen, smälter bort i värmen. Tjugoåtta grader varmt inne. Hett som en bastu. Orden tar liksom längre tid att formulera när hjärnan kokar. Idag längtar jag antingen till en badstrand för att kyla ner mig. Eller till Marieberg. Där är det AC. Svalka.

Fast semester är härligt. Det är ju semester för mig också nu när Per är hemma hela dagarna. Det är underbart.

Nedräkning

Idag är sista dagen innan semestern för Per. Nu har han nedräkning: 2 månader kvar tills han ska vara föräldraledig. Han ser verkligen fram emot att vara ledig och säger att "det är ju snart!"

Och det är snart. Väldigt snart. Jag ska bara vara ledig i 2 månader till. Jag som trodde att åtta månader skulle vara så jättelänge. "Hur ska jag stå ut med att vara ledig i åtta månader!" tänkte jag. Nu har det redan gått sex. De har flugit förbi. Svischat fram. Bara två månader kvar. Hur ska det gå sen? Jag vill inte vara ifrån Moa!

Fast det ska bli kul att börja jobba igen också. Men hur ska jag kunna vara ifrån Moa??