Hunden Moa

Vi sparkade boll, Moa och jag, ikväll. Fram och tillbaka. "Mååååål!!" Tjöt hon varenda gång, oavsett var bollen hamnade. Sen blev jag trött, för jag hade Ebba i famnen samtidigt, så jag satte mig ner på den lilla avsatsen i vardagsrummet.

Hon sparkade bollen till mig och sen kastade jag tillbaka. Sen började jag kasta iväg den längre bort - och hon sprang glatt efter den. Då tänkte jag på att hon var som en hund. Det var i alla fall väldigt likt. Den enda skillnaden var att hon inte hade en svans att vifta med, och att det var hon som bestämde åt vilket håll jag skulle kasta bollen.

Besök

Idag fick jag första besöket av Jehovas Vittnen här i nya huset. Otroligt spännande! Eller kanske inte, men just det där med att det är mycket som är första gången i nya huset är lite roligt.

Hur som helst, de sa egentligen aldrig att de var från just Jehovas, men typ något sånt i alla fall. Same shit... och så vidare.

"Hej, här var det någon hemma! Vi går runt för att prata om Livets Stora Frågor!" Sa mannen som såg ut ungefär som en snäll pastor med begynnande flint och lite rund om magen och rosig om kinderna. Kvinnan stod ett par steg bakom och såg butter och väldigt grå ut.

"Jaha", svarade jag, "men då är jag inte intresserad".

Jag kunde riktigt se hur mannen tog ett djupt andetag för att börja sitt säljarsnack och envetna nötande om himmel och helvete och paradis och sånt som de pratar om. "Tänker du inte på Livets Stora Frågor?" började han.

"Nej, det gör jag inte", sa jag med ett stort leende, och innan han hann säga något mer fortsatte jag med ett ännu större leende "men ni får ha en trevlig dag! Hejdå!" Och så stängde jag dörren framför två snopna människor.

Man kan inte anklaga mig för att vara otrevlig i alla fall.

Måndag

Det är måndag.
Per jobbar.
Ebba sover.
Moa leker med bokstäver jag gjort åt henne.
Jag försöker blogga medan Moa står bredvid och skriker "skriva på den här! Måste göra den! O som en blomma! Den också! Domma där!"

Lyx

Lyx är att få åka någonstans alldeles själv. Utan barn. Då kan man spela Mix Megapol och skråla med i låtarna bäst man vill.

Det är lyx.

Trots tröttar ut

Vad gör man åt det eviga trotsandet och testandet? När det inte hjälper att säga nej tusen gånger, när det inte hjälper att förklara varför man inte får. När det inte hjälper att bli arg. När det inte hjälper att flytta undan. När det inte hjälper att ignorera eller försöka hitta på något annat. Finns det något man kan göra? Eller är det bara att härda ut? Och jag vet att det egentligen är tecken på en liten människa som utvecklas. Men den vetskapen gör det hela inte mycket enklare att handskas med.

Skulle också vilja krascha i soffan när kampen äntligen är över.

Slut på semestern

Nu är det slut på semestern. Igår började Per jobba. Kväll. Och herregud vad tomt det blev! Jag kände mig så ensam! Efter bara några minuter var jag rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det spelar ingen roll att två barn tävlade om min uppmärksamhet. Jag saknade Per i alla fall. Min älskade, älskade Per.

Så jag tog en tur till Coop för att fördriva tiden och lät Moa bestämma takten. När jag sa "nu ska vi gå hit och titta på en låda" svarade hon med att "Moa ska bara hämta en sak" och så knallade hon iväg åt andra hållet, till mejeriavdelningen och plockade till sig en stor juice och en liter filmjölk. Sen var hon nöjd och vi kunde gå tillbaka. Hon är söt.

Det var även hennes första dag på nya förskolan igår. Vi var där på inskolning en timme. Hon verkade trivas, satte nästan genast igång med att gräva i sandlådan och cykla och betrakta sina nya kompisar. Så det blir nog bra. Det är nog jag som saknar hennes gamla förskola mest...

Nu är Per med henne dit. Och Ebba sover. Jag funderar på vad av alla tusen saker jag vill eller borde göra; sova, lägga upp bilder på bilddagboken, läsa, betala räkningar, hänga upp tavlor, plocka undan leksaker, vattna i växthuset, starta en tvättmaskin, googla efter en frys... och så vidare. Så mycket att göra och så lite tid.

Det började med ett inlägg här.