Nu är det slut på semestern. Igår började Per jobba. Kväll. Och herregud vad tomt det blev! Jag kände mig så ensam! Efter bara några minuter var jag rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det spelar ingen roll att två barn tävlade om min uppmärksamhet. Jag saknade Per i alla fall. Min älskade, älskade Per.
Så jag tog en tur till Coop för att fördriva tiden och lät Moa bestämma takten. När jag sa "nu ska vi gå hit och titta på en låda" svarade hon med att "Moa ska bara hämta en sak" och så knallade hon iväg åt andra hållet, till mejeriavdelningen och plockade till sig en stor juice och en liter filmjölk. Sen var hon nöjd och vi kunde gå tillbaka. Hon är söt.
Det var även hennes första dag på nya förskolan igår. Vi var där på inskolning en timme. Hon verkade trivas, satte nästan genast igång med att gräva i sandlådan och cykla och betrakta sina nya kompisar. Så det blir nog bra. Det är nog jag som saknar hennes gamla förskola mest...
Nu är Per med henne dit. Och Ebba sover. Jag funderar på vad av alla tusen saker jag vill eller borde göra; sova, lägga upp bilder på bilddagboken, läsa, betala räkningar, hänga upp tavlor, plocka undan leksaker, vattna i växthuset, starta en tvättmaskin, googla efter en frys... och så vidare. Så mycket att göra och så lite tid.
Det började med ett inlägg här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar