Ångest

Om två månader är det tänkt att jag ska börja jobba. Hjälp! Nu när jag har kommit in i det här hemmalivet. Och jag trivs bra här i babybubblan! Jag vill inte alls tillbaka till verkligheten!

Jobbångest, jobbångest, jobbångest!

Om februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september och oktober har gått så jävla fort, hur fort ska då inte november och december gå?!

Panik!!!

Frukostsamtal

Moa: - Vad är det där?

Per: - Det här? Det är en dödskalle. Är den fin?

Moa: - Nej. Den är ful!!

Hal som en ål!

Ebba sitter stadigt nu på golvet. Ibland vinglar hon till, men det händer mer och mer sällan. Nej, nu sitter hon där man sätter henne. Hon har inte lärt sig än hur hon ska komma ner till liggande för att på mage åla iväg över golvet. Vilket är ganska skönt, för då vet man att hon är stilla där man satt ner henne.

Men sätter man henne ner i sängen däremot, då kastar hon sig framåt eller bakåt eller åt sidan för att sen snabbt rulla över på mage och sen är hon iväg. Hon vet så väl att sängen är mjuk att landa i. Det tar inte mer än ett par sekunder! Helt otroligt! Sitt stilla! Ligg stilla! Försöker ta på dig kläder! Herregud, så otroligt söt hon är!

Pottan is the shit!

Hela helgen har jag velat utropa "Hon kissar på pottan! Jag är så stolt!". Velat skriva statusar på facebook. Ringa alla vänner. För jag är så stolt! Men det är antagligen bara jag och Per som bryr sig, så jag nöjer mig med ett blogginlägg. 

Helgen har gått i potträningens tecken, som ni kanske förstår. I fredags morse tog blöjorna slut. Det var i alla fall så vi sa, egentligen hade vi massor med blöjor kvar i en låda. Hon ifrågasatte det först, tittade i skåpet, men där låg ju bara lillasysters blöjor. Okej då. Vad skulle man göra då? Jo, kissa i pottan! 

Och efter några misslyckade försök gick det vägen, och det var bara i fredags det hände ett par olyckor. Sen har hon till och med helt på egen hand gått iväg till pottan och kissat. Jag och Per satt i köket med höjda ögonbryn och höll andan - hur skulle det gå? Det är ju galet att man kan känna sig så stolt över sin lilla tjej!

Hon blir så stor, så stor. Det är nästan så jag får ångest. Snart kommer hon att vara så stor så att hon inte vill kramas längre, och inte hålla handen, och inte få pussar på kinden, och inte tycka att mamma är världens bästa lekkamrat. 

Är det då man skaffar en sladdis?

Bokförbud

I somras gav jag mig själv bokförbud. Förbudet löd: Jag får inte köpa någon mer bok till mig själv förrän det är bokrea!

Ungefär tre månader senare så har jag hållit det ganska bra. Jag har köpt en bok - till Per. Den senaste Theorin som jag själv förstås också vill ha, men eftersom jag köpte den till Per så räknades det nästan inte... Dessutom hade jag en rabattkupong på bokhandeln så jag var liksom tvungen att köpa en bok.

I alla fall. Varför gav jag mig själv bokförbud? För att jag har massor med böcker i bokhyllan som jag redan köpt men inte hunnit läst. Plus att Per faktiskt har en massa bra böcker som jag kan läsa. Och så höll mitt bokköperi på att bli som en drog. Ett beroende. Köpa, köpa, köpa. Himlars, vad jag älskar böcker!

Naturligtvis så hittade jag massor med böcker som jag ville ha med en gång, så jag skriver önskelista på alla böcker. Nattens Cirkus, Styggelsen och senaste Kallentoft till exempel. Det är ju faktiskt jul och födelsedag innan det blir bokrea.

Jag tror jag har nio olästa böcker av mina egna i bokhyllan. Så jag borde klara mig. Just nu läser jag Flickan från ingenstans, som är vansinnigt bra, och toktjock, så den borde hålla en vecka eller två till.

Och slutligen så får jag låna böcker av bästa Zantoo. Underbara Evanovich bland annat! Åh, Ranger!

Mustasch, eller?

Det här är en gammal historia, men den är söt i alla fall.

En dag i våras när vi läste Labolinas Lina utbrast Moa:

"Titta! En spindel på näsan!"