En vecka!

Nu har vi bott i huset en hel vecka! Det tog tre dagar innan jag ställde upp och kopplade in datorn. Sen tog det några dagar till innan jag ansåg mig ha tid och lust att ta reda på hur man pluggar in telefonen så att jag kan surfa på riktigt. Att bara surfa i mobilen räknas inte, och vi har inte fått vårt mobila bredband än.

Någon teve har vi inte heller, men ärligt talat har jag inte saknat det så himla mycket än. Har inte haft tid. Och så har det varit väldigt mysigt att på kvällarna bara slå sig ner i soffan med ett glas vin eller en öl och bara prata lite i halvmörkret och tystnaden.

Dagarna i huset har varit intensiva. Det är långt ifrån klart, men det börjar reda ut sig. Vardagsrummet och sovrummet är i stort sett klara. I köket är det en del kvar, men det är ett fungerande kök i alla fall! Det var hemskt jobbigt de första dagarna när vi var utan vatten där! Tack och lov att det ordnade upp sig utan större problem.

Ska ordna en bild eller två på hemmet. En annan dag.

Sista dagen

Det här är sista dagen vi bor i lägenheten, för imorgon går flyttlasset! Hur känns det? Spännande förstås. Lite nervöst. Och ganska konstigt. Att vi inte ska bo här längre. Det finns en del saker jag kommer att sakna med lägenheten. Som till exempel duschen, att kunna stå i en stor dusch och spola varmt vatten över sig hur länge som helst utan att behöva tänka ett dugg på att det kostar.

Jag kommer att sakna att det är i stort sett obefintlig insyn in i köket.

Min stora, fina klädkammare kommer jag att sakna massor.

Fast huset är ju tusen gånger bättre.

Som sagt, imorgon går flyttlasset. Trots att det inte är färdigrenoverat än. Det är inte ett rum som vi påbörjat på som är klart än, men vi kan inte vänta med att flytta längre. Vi måste dit! Vi är trötta på att flaxa fram och tillbaka varje dag, och det är tillräckligt färdigt så att vi kan bo. I sovrummet och vardagsrummet ska en vägg tapetseras och golvsocklar ska sättas dit. I passagen ska det målas färdigt och läggas golv.

Det ska målas stjärnor i Moas rum.

I köket... såg det jättebra ut fram till i fredags. Diskbänken kom på plats. Vattnet kopplades på - och så rinner det inte undan ordentligt! Va Fan! 1-0 till huset just nu. Känns surt att behöva ta dit en rörmokare. Och om rörmokaren säger att bänkarna eller golvet måste rivas upp, då gråter jag.

Flyttlasset går i alla fall. Och jag är förväntansfull och positiv. Vi ska möblera och packa upp och göra det mysigt.

Imorgon! Då är vi med hus på riktigt!

 Per sätter upp kakel.

Ebba sover i allt kaos. 

Dyrbar egentid

Igår fick jag måla väggar i rummet vi kallar "passagen" och vardagsrummet. Det var nästan lika bra som att äta frukost i fred. Per lekte med Moa och hade uppsikt över Ebba som låg och sov. Jag kunde måla och filosofera och låta tankarna vandra som de ville. Det var hur skönt som helst.

Allt kan vara egentid och jag tar till vara på varenda dyrbar minut.

Jag försöker tänka optimistiskt - att trotset är något positivt. Att det betyder att Moa har en egen vilja, att hon utvecklas och lär sig och vill bestämma själv. Bra egenskaper. Men ibland, och idag, tar hon knäcken på mig.

Om det bara var sig själv hon skulle bestämma över så skulle det vara lättare. Jag försöker tänka mig för, och säga ja till så mycket som möjligt för att undvika onödiga strider. Jag vill så gärna vara konsekvent när jag väl säger nej, och inte ändra mig efter en stund skrik och gnäll och tjat och gråt. För herregud vad svårt det är! Jag trodde det skulle vara betydligt lättare, men hon är envis som en åsna mitt lilla barn!

Och som sagt, om det bara var sig själv hon ville bestämmer över, men hon vill bestämma över mig också. Vart jag ska sitta, vad jag ska läsa, vad jag ska göra och säga och dricka och när jag ska dricka. Det driver mig till vansinne.

Egentid, för att lugna nerverna och samla ihop sig, kan vara ett par minuter inlåst på toaletten.

Drömmer lite bara

Om jag fyllde år snart så skulle jag önska mig att få äta frukost i lugn och ro.

Då skulle jag duka upp bordet som en riktig hotellfrukost. Sen skulle jag bara sitta och mysa i ett par timmar med smörgåsar, yohgurt, ägg, juice och kaffe. Läsa tidningen eller en bok. Njuta av att det är alldeles tyst och ingen som kräver uppmärksamhet.

Trädgårdslandet

Jag längtade efter en trädgård. Fick en trädgård med ett land och ett litet växthus. Det var en bonus! Även om jag hade tänkt att jag skulle odla litegrann hade jag inte trott att jag skulle tycka om det så mycket. Än så länge i alla fall. Det kanske bara är nyhetens behag, men jag tycker verkligen om att gå där och påta. Så lite frön, plocka lite ogräs, vattna lite med min nya vattenkanna. 

Jag hade trampat upp en gång i mitten, och min älskling kom efter en tur till Byggmax hem med fina plattor. Vilken fin överraskning! Nu kan jag gå barfota och rensa ogräs! 

Min kära mor kom med potatisplantor, så nu ska det bli färskpotatis till midsommar! Hon hade även med sig jordgubbar, tomater och chili.

Det är inte bara jag som gillar att vattna. När jag köpte vattenkanna åt mig så fick Moa också välja en egen kanna. Det blev en blå. 

Det nya barnprogrammet

Moa ville inte sova. Hon låg i sin säng en liten stund men sen kom hon tassandes ut till vardagsrummet. Jag var i sovrummet och nattade Ebba och hörde bara när hon sa "Moa vill inte sova". Per lät henne sitta i soffan tillsammans med honom en stund. Och där satt hon som en kommentator:

"Den gula ramlade! ... Det gick bra. Nu springer han igen"

"Den röda ramlade!"

"Det gick bra."

"Dom ska göra mål nu."

Ja, det var fotboll på teve. Polen mot Grekland.

När matchen var slut gick hon och la sig igen och då somnade hon gott efter några minuter.

FTW eller WTF

När jag skrev förra inlägget skrev jag rubriken sist - lite lagom disträ och redan på väg bort från datorn så vände jag på bokstäverna. Tänkte inte mer på det.

Men Per kommenterade det när han läste inlägget några timmar senare. Han fnissade åt mig, fullt förståeligt! Så det kan gå när man försöker slänga sig med ungdomliga förkortningar.

FTW = For the win (som det skulle stå)
WTF = What the fuck

Huset FTW!

Jag kommer verkligen inte att sakna promenaderna från parkeringen och hem. Speciellt inte när det regnar, blåser och man har två barn med sig plus en matkasse. Speciellt inte när ett nyfiket barn ska stanna och titta på varenda snigel, varenda pinne, gå balansgång på varje kant, gömma sig bakom varje buske och hoppa i varenda vattenpöl.

Det kan vara mysigt, om det är fint väder och man har gott om tid och är på bra humör. Då kan man gå den där biten och ta den tiden det tar. Absolut, då kan det vara en fin stund tillsammans.

Men det ska bli skönt att kunna parkera bara några meter från dörren, släppa ut barnen, öppna dörren och bära in matkassarna utan att behöva bekymra sig så värst mycket över varken regn, cyklar eller andra biler.

Åh, Huset! Det blir bara bättre och bättre för varje dag!

Lycka

Det finns ett barnprogram som handlar om lycka. Små korta filmer om vad lycka är. De handlar om allt från att cykla till att nysa.

Moa tycker att det är ett roligt program och en morgon frågade jag henne vad lycka är för henne.

Hon funderade några sekunder och svarade sen med ett stort leende: "Huset!"

Sverige!

Ja, Sverige vann! Det är ju fantastiskt! Tänk att man skulle få vara med om det nu när intresset är som allra störst! Det är ju storslaget! Lite trist bara att man inte kommer på någon längre resa än till Stockholm (som det antagligen kommer att hållas i) nästa år. Men det blir bra det med.

Så man skulle ju kunna tro att jag har haft Loreens låt på hjärnan hela veckan, men icke! Vaknade i söndags nynnandes på Tysklands bidrag. Inte så konstigt kanske. Sen har det växlat mellan Makedonien, Cypern, Island, Italien, Frankrike, Sverige en del förstås, Estland och mycket märkligt nog Lettland.

Nu är det dags att börja toklyssna på Mix Megapol eller något liknande så att jag får rensar bort alla schlagerlåtar från huvudet och får in något nytt! Hörde en bra låt på radion idag - What is love, med Haddaway! Inte så nytt och fräscht, men vilken nostalgi! Vilka minnen! Tänk att den kom redan 1990?! Det känns som att den låten har varit med hela uppväxten och hela tonårstiden.