6 av 10

6 av 10 känns inte så bra. Det känns inte alls bra att Sverige inte gick vidare. Jag som tyckte att den var så bra igår! Och att Danmark gick vidare istället känns riktigt tråkigt. Då får Bert Karlsson vatten på sin kvarn som hela tiden har gnällt för att den låten inte ens fick vara med i de svenska delfinalerna. Gnällt så mycket att han till och med låtit ett av sina dansband göra en cover på den. Den är ju fortfarande tråkig och typiskt schlagerdansbandspop.

Litauen föll också ur tråkigt nog. De var ju så söta i sina små silvershorts. Killen som sjöng för Bulgarien hade försökt för mycket men glömt att raka sig! Den låten gjorde sig bra på videon men inte alls live igår.

Vart tog Kroatien vägen? Ingen som vet.

Georgien och Cypern hade jag nästan med på min lista, men valde i slutet Danmark och Turkiet istället som alltså också klarade sig.

Vem hade räknat med att Ukraina skulle gå vidare? Inte jag i alla fall. Den strök jag omedelbart. Ack, så fel jag hade.

Nu när jag vet vilka som är i final så tror jag stenhårt på att Tyskland vinner. Om den lyckas nå fram i sändningen på lördag. Jag hoppas på det! Om det inte blir Tyskland så hoppas jag på Irland, för då ska jag ta med mig Per och Moa och passa på att åka på semester dit nästa år.

Livsuppgift

Att få Moa att skratta och le är min livsuppgift just nu. Det är det enda viktiga, det enda som betyder något i världen, just när hon skrattar.

Så jag borrar ner näsan i magen på henne, blåser luft, gör pruttljud. Jag smaskar på hennes händer och låter mitt hår kittla hennes kinder. Blåser henne under fötterna, tittar henne i ögonen, gör konstiga ljud och härmar hennes läten. Hon ler stort, fnissar och ibland kommer det ett kluckande skratt.

Det är ljuvligt.

Gissningslek

Jag ska våga mig på en gissning inför kvällens semifinal. Det är inte lika lätt som i tisdags för då var det så många usla bidrag som föll bort. Den här gången är det flera som är så där jobbigt halvbra, eller halvdåliga om man vill se det så. Det kan egentligen gå precis hur som helst! Så det får blir en gissning på vilka jag tycker eller vilka jag tror kommer att gå vidare till finalen:

Sverige (förstås)
Bulgarien
Irland
Litauen
Armenien
Israel
Kroatien
Turkiet
Azerbaijan
Danmark

Om det inte blir full pott så byts någon ut mot Schweiz eller Rumänien. Eller båda två.
Skitsvårt att gissa.

Absolut största skrällen blir om Holland eller Slovenien går vidare!

Ikväll mutar jag Per med fruktsallad och glass.

7 av 10

7 rätt av 10 är inte så pjåkigt tycker jag. Gårdagens semifinal var verkligen inte så hejdundrande spännande, men som den schlagernörd jag är i dessa tider så var det kul ändå.

Per fick äppelpaj och vaniljsås så han var nöjd och Moa diggade loss till Albanien.

Det mest intressanta var att se vilka låtar som gjorde sig bra live och inte. Lettland som jag gillat fungerade inte alls, så jag var inte så förvånad över att de inte gick vidare. Serbien däremot som bara verkat konstigt poppade till sig och blev ganska kul.

Nog om det.

Idag ska vi kolla på ett hus igen. Ett litet gulligt rosa hus strax utanför Örebro. Vi körde förbi där i måndags och det såg lite inklämt ut mellan vägen och ett annat hus, men vi ska titta i alla fall. Vem vet, det kanske faktiskt är vårt drömhus!

Jag drömmer om att ha en liten trädgård, att det bara är att gå barfota från vardagsrummet och sätta sig på gräsmattan under ett äppelträd. Eller ett körsbärsträd. Eller ett plommonträd. Och sen kommer mina vänner på besök och då dukar jag fram kaffe och Pers nybakade bullar på altanen. Det blir fint det!

Schlagerblogg

Jo, jag vet, det är väldigt mycket schlager nu. Jag tycker faktiskt att det är roligt. Och så har jag inte så värst mycket annat för mig. Plus att Moa tycker att det spännande att titta och lyssna på låtarna.

Hur som helst. Ikväll är det semifinal nummer ett och jag måste ju bara spekulera i vilka låtar jag tror går vidare till finalen! Ikväll blir det definitivt Albanien, Lettland och Moldavien. Jag är ganska säker på att även Belgien, Island, Slovakien och Vitryssland går vidare. Sen kan det gå hur som helst, men jag gissar på Bosnien Herzegovina, Malta och Portugal (trots att den flickan ser läskig ut).

Jag hoppas att jag har fel på någon av de sista tre och att Finland kommer med. Deras låt är kass, men det är ju trots allt vår fina granne Finland!

För att få Per att göra mig sällskap har jag lovat att ordna en äppelpaj till ikväll, så snart ska jag ge mig av ut i regnet för att köpa äpplen. Vad gör man inte för världens finaste pojkvän?

Smakar morot

Det som först var något konstigt som stoppades i munnen och som gav rysningar, har nu efter en vecka blivit något riktigt smaskens och hon gapar efter mer när skeden närmar sig.

Morotspuré is da shit!

En liten tesked om dagen får hon, men säkert hälften hamnar utanför.

Den 16 maj före första skeden:

Idag efter en hel tesked morotspuré:

Härdad

Man blir extremt härdad som bebisförälder. Som föräldraledig. Mycket skit får man ta - bokstavligt talat.

Ena stunden sitter man med en bebis i knät och myser framför datorn. Spelar lite bra Moa-musik och lirar Bejeweled (som hon tycker är väldigt spännande att titta på). I nästa stund osar det bajs och när man går för att byta blöja upptäcker man att bajset runnit igenom och ut på mig. Klibbigt, senapsgult bebisbajs på mina kläder, på Moas kläder, på mina händer och hennes händer och lite överallt.

Det låter vansinnigt äckligt - och det ÄR ju äckligt! Ändå säger man lite hurtigt "usch, baaaaaajs" och sneglar på bebisen som ligger och smilar som en spelevink. Nöjd med sin prestation.

Och när man äntligen är klar. Hon är ren och fin. Jag har tagit av mig de äckliga kläderna och stoppat dem i tvätten. Ja, då kräks hon på mig.

Äckligt. Men man orkar med en suck, lämnar över bebisen till en fnissande pappa och hoppar in i duschen.

Nästa gång är det hans tur! Fnissar bäst som fnissar sist!

Skrattprojekt

Äntligen sover hon. För natten hoppas jag. Hjälp, vad trött jag är.

Det har åskat och regnat något alldeles förskräckligt. Vattnet är borta. Och jag som är kissnödig. Hoppas vattnet kommer tillbaka snart.

I förrgår hörde jag Moa skratta för första gången. Ett porlande, kluckande skratt. Vad det var som var så roligt vet jag inte riktigt, men härligt att höra var det.

Projekt: Att lyckas fånga Moas skratt på film. Går det så kommer det upp en videosnutt här.

Tack

Vår bebis verkar komma tillbaka igen. De två senaste dagarna har vi kunnat få henne att somna om dagarna relativt enkelt utan att behöva bli totalt utmattade. Det är så skönt. Tack så mycket.

Dessutom har hon inte krävt vår ständiga uppmärksamhet. Nu har vi kunnat lägga ner henne i gymmet och hon har roat sig på egen hand en stund. Det är också skönt.

Igår hände det något helt nytt! Utan att vi märkte något hade hon trillat över på mage! Där låg hon och gnällde lite förvånat och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Var det en slump? Troligtvis inte, för nu hamnar hon så där halvt på mage så fort hon ligger i gymmet. Tittar sig i spegeln, leker med papegojan och är ganska nöjd. Protesterar ljudligt när jag vänder över henne på rygg igen och sen tar det inte lång stund förrän hon är tillbaka på mage.

Hon börjar bli så stor vår lilla söta Moa!

Ännu en dröm öppen för tolkningar

Per är fascinerad över att jag kommer ihåg så många av mina drömmar, och att jag kommer ihåg dem så länge. Bara för det kommer ytterligare en:

Jag och Per sitter i en liten eka, vi är på väg någonstans och på vägen dit fiskar vi. När vi nästan är i land får jag upp en jättestor gädda. Gammelgäddan. Den ska vi äta till middag när vi kommer fram. Vi tänker försöka fiska upp en till, men då börjar båten snabbt snurra runt, runt, runt. Båten är då en gummibåt och vi ser att vi håller på att sugas ner i en virvel som skapats. Vi kastar oss åt sidan, lyckas få båten intill land och håller i oss där för glatta livet. Då slungas vi uppför ett litet vattenfall av en jättevåg. När det har lugnat ner sig åker vi nerför det lilla vattenfallet igen och vi bestämmer oss för att det får räcka med en fisk. Per tycker att vi ska hänga gäddan på en pinne.

Vi går i land. Det är vid Veronicas mammas sommarstuga. Det ligger långt inne i skogen, i en glänta bredvid den där sjön. Veronica möter oss och vi säger hur vackert det är. Vi går in i skogen och letar efter en pinne att tälja till. Jag har fått en kniv men kan inte bestämma mig för vilken gren jag ska ta. Den enda jag tycker passar sitter det en spindel på.

Vem har stulit min bebis?

Vem har stulit min bebis? Vem har tagit henne och gett oss en skrikande sak som vägrar sova om dagen?

Den snälla och söta Moa som vi har haft länge byttes förra veckan ut mot en liten hungrig bebis som envist skulle vara vaken. Inte sova. Bara sitta uppe och vara med. Ett övertrött litet monster som jag ammade, vyssjade, gungade, körde omkring i vagnen och sjöng för. Konstant känns det som. Men jag vet att det inte var konstant. För Per gjorde detsamma trots att han var hemma och sjuk.

Jag blir utmattad och ledsen och frustrerad. Jag känner mig som en hemsk mamma som inte kan få mitt eget barn att varva ner och komma till ro. Och det sliter på mig att vara tålmodig och hålla mig lugn och fortsätta vyssja, sjunga och gunga. Det går ut över Per. Underbare, älskade Per som helt plötsligt inte bara har en skrikande bebis på halsen utan även en vrång och snäsig flickvän som blir sur för minsta lilla.

När lilla Moa äntligen somnar om dagen så har hon tagit för vana att bara ta en powernap. Trettio minuters vila.

Snälla. Ge oss tillbaka vår bebis.

Portugal

"Här är största hotet mot Anna" står det på Aftonbladet.

Har jag missat något? Jag har inte med Portugal på min lista. Så jag lyssnar på låten - och minns inte ens att jag har hört den. Antagligen slutade jag lyssna efter en halv minut för jag tyckte att den var skräp. Nu tvingar jag mig själv att lyssna på hela. Och visst, den tar sig en smula mot slutet, men då är det väl för sent? Hon har en konstig kjol av bubbelplast och ser ut att kunna kräkas när som helst hela låten igenom.

Hon är läskig.

Den kommer inte med på min lista. Fast andra tycker tydligen att den är bra, så den kanske tar sig till final.

Något hot mot Anna tror jag verkligen inte att den är. Då tycker jag Irland är en större utmaning. Det är en fin bit det.

Små obetydliga handdukar

Jag kunde inte begripa vad de där minihanddukarna skulle vara bra för. För små för allting tyckte jag. "Vem använder såna?" tänkte jag och antingen stuvade jag in dem i ett skåp någonstans, gav bort dem eller slängde dem.

Som tur var så hade jag sparat några såna små handdukar, för nu har de helt plötsligt kommit till användning. Det ligger handdukar utplacerade på strategiska platser lite överallt i lägenheten; en vid datorn, en i barnvagnen, en vid babygymmet och en eller två i soffan. Skulle det inte finnas någon i närheten när man behöver det så blir det lite småjobbigt. Vi torkar slem och lite kräk hela dagarna med dessa små handdukar. Tvättmaskinen går varm.

De små obetydliga handdukarna har helt plötsligt blivit en nödvändighet. Så kan det vara i livet. Allting har sin plats och sin tid.