Vem har stulit min bebis?

Vem har stulit min bebis? Vem har tagit henne och gett oss en skrikande sak som vägrar sova om dagen?

Den snälla och söta Moa som vi har haft länge byttes förra veckan ut mot en liten hungrig bebis som envist skulle vara vaken. Inte sova. Bara sitta uppe och vara med. Ett övertrött litet monster som jag ammade, vyssjade, gungade, körde omkring i vagnen och sjöng för. Konstant känns det som. Men jag vet att det inte var konstant. För Per gjorde detsamma trots att han var hemma och sjuk.

Jag blir utmattad och ledsen och frustrerad. Jag känner mig som en hemsk mamma som inte kan få mitt eget barn att varva ner och komma till ro. Och det sliter på mig att vara tålmodig och hålla mig lugn och fortsätta vyssja, sjunga och gunga. Det går ut över Per. Underbare, älskade Per som helt plötsligt inte bara har en skrikande bebis på halsen utan även en vrång och snäsig flickvän som blir sur för minsta lilla.

När lilla Moa äntligen somnar om dagen så har hon tagit för vana att bara ta en powernap. Trettio minuters vila.

Snälla. Ge oss tillbaka vår bebis.