Att få Moa att skratta och le är min livsuppgift just nu. Det är det enda viktiga, det enda som betyder något i världen, just när hon skrattar.
Så jag borrar ner näsan i magen på henne, blåser luft, gör pruttljud. Jag smaskar på hennes händer och låter mitt hår kittla hennes kinder. Blåser henne under fötterna, tittar henne i ögonen, gör konstiga ljud och härmar hennes läten. Hon ler stort, fnissar och ibland kommer det ett kluckande skratt.
Det är ljuvligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar