Jag kom på det

Jag tror jag har kommit på det.

Vad som är fel.

Jag har helt enkelt glömt bort hur man skriver. Hur man får ner tankar, idéer, anekdoter och filosofier i text. Jag har förlorat ordet. Har jag tappat bort det för gott? Eller är det bara lite vilse? Tänk om alla mina formuleringar har gömt sig i en mörk garderob? Vad väntar de på? Att jag ska hitta dem eller kommer de ut när det finns plats för dem igen? För jag erkänner. Just nu är det så fullt. Fullt av jobbtankar och problem och lösningar. Jag tänker inte i ord längre. Inte i text. Inte i vad som egentligen finns inuti.

Har orden gömt sig? Eller har de tagit slut? Får alla en viss mängd, och jag har redan förverkat mina?

Hur får jag dem tillbaka? Hur får jag fler?

Fundering nummer ett

För det första så var midsommar alldeles enormt trevligt! Trevligt sällskap, god mat, god öl, goda jordgubbar, roliga lekar och så vidare.

För det andra så fick jag morgonen efteråt frågan om jag hade ordnat med barnvakt nu när jag var borta så länge (ungefär ett dygn). Jag tyckte att det var en lite märklig fråga eftersom mitt barn var hemma med Per - Moas pappa och min älskade pojkvän. För mig är det ju så självklart att en pappa inte kan vara barnvakt åt sitt eget barn. Frågan lät för mig därför som om hon trodde att jag var en ensamstående mamma som hade haft stora problem med att ordna barnvakt åt min lilla dotter. Nu var det säkert inte så hon menade. Hon menade kanske ingenting alls egentligen utan bara undrade lite förstrött i brist på samtalsämnen. Man vet aldrig.

Hur som helst hade jag egentligen ingen större poäng med det här, förutom just det att jag inte tycker att pappor (eller mammor för den delen) kan vara barnvakt åt sina egna barn.

3 till

...och "nej" och "oj" och "tittut" förstås..

Ord

Moa lär sig fler och fler ord. Hon förstår enormt mycket, mer än vad vi tror, och vi får verkligen passa oss för vad vi säger! Vi kan till exempel inte säga att hon ska bada om vi inte har tänkt att hon ska få göra det på en gång. Nu! Annars blir hon ilsken.

Ord som hon säger, eller försöker säga fast det inte blir riktigt rätt än.

Mamma, Pappa, Moa, tack, hej, hejdå, slut, buss, napp, godnatt, höna, bolibompa... och några till som jag inte kommer på just nu eller upptäckt.

Nostalgi!

I torsdags hade jag nostalgikväll med Zantoo. Det var nästan som förr i tiden.

De rätta ingredienserna fanns där: Tacos, vin, cigg och gamla låtar från förr spelades. Vi diskuterade killar. På en kväll mitt i veckan med jobb dagen efter. Ändå var det stora skillnader.

För det första så blev det ingen sen kväll eftersom jag till skillnad från då inte bara skulle upp tidigt och jobba dagen efter, utan också tog det på för stort allvar för att komma till jobbet ens en smula bakis. Så alltså åkte jag hem redan klockan tio istället för att dra iväg på krogen och komma hem vid tvåtiden. Dessutom tog jag taxi hem den här gången, vilket jag aldrig skulle ha haft råd med då jag var fattiglapp.

För det andra så delade vi på en flaska vitt vin. Inte på en baginbox. BIB. Vi hade härliga bib-kvällar på den tiden.

Tacosen var i stort sett densamma. Och musiken. Pratet om pojkvännerna handlade uteslutande om våra egna pojkvänner istället för förhoppningsvis blivande pojkvänner. Ja, det var väl mest mina som dissekerades. Sandra hade ju en kille då också.

Och så kanske största skillnaden av dem alla: Barnpratet.

Det var vildare förr. Och galnare. Men absolut lika trevligt. Någonstans så känns det att vi är desamma hon och jag. Att vi även om vi inte alls ses lika ofta längre, eller hörs av lika ofta, så är vi väldigt nära vänner när vi väl ses. En sån där vän som varar "för evigt".