Pottan is the shit!

Hela helgen har jag velat utropa "Hon kissar på pottan! Jag är så stolt!". Velat skriva statusar på facebook. Ringa alla vänner. För jag är så stolt! Men det är antagligen bara jag och Per som bryr sig, så jag nöjer mig med ett blogginlägg. 

Helgen har gått i potträningens tecken, som ni kanske förstår. I fredags morse tog blöjorna slut. Det var i alla fall så vi sa, egentligen hade vi massor med blöjor kvar i en låda. Hon ifrågasatte det först, tittade i skåpet, men där låg ju bara lillasysters blöjor. Okej då. Vad skulle man göra då? Jo, kissa i pottan! 

Och efter några misslyckade försök gick det vägen, och det var bara i fredags det hände ett par olyckor. Sen har hon till och med helt på egen hand gått iväg till pottan och kissat. Jag och Per satt i köket med höjda ögonbryn och höll andan - hur skulle det gå? Det är ju galet att man kan känna sig så stolt över sin lilla tjej!

Hon blir så stor, så stor. Det är nästan så jag får ångest. Snart kommer hon att vara så stor så att hon inte vill kramas längre, och inte hålla handen, och inte få pussar på kinden, och inte tycka att mamma är världens bästa lekkamrat. 

Är det då man skaffar en sladdis?