Man hinner fundera mycket på bussen på väg till jobbet. Idag tänkte jag bland annat ut olika sätt att hantera det skrikande barnet i mataffären som vill ha godis.
Sedan länge har jag haft ambitionen att bli en förälder som försöker säga ja så mycket som möjligt, och inte bara säga nej för att vara vrång. När jag säger nej så ska det däremot vara nej. Konsekvent! Fast jag förstår att det kan vara svårt att hålla sig till det den dagen man står i affären och har sagt nej och ens barn skriker så att folk får ont i öronen. Så idag på bussen försökte jag komma på en plan om nu "nej" inte räcker. Vad sägs om den här:
"Nej, du får inget godis idag för vi ska ha glass till efterrätt, kan du vara snäll och välja ut en glass som du vill ha?"
Har jag stått fast vid mitt nej då? Eller kommer ungen ändå att genomskåda mig och förstå att det var en muta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar