Första advent

För tre år sen brydde jag mig knappt om att julpynta något alls. Jag nöjde mig med att sätta upp en adventsljusstake som jag köpt på ÖB eller någonstans, och ställa upp de två tomtarna jag fått av farmor och farfar, Ibland la jag på en julduk på köksbordet också. Klart! Då var det jul.

Det är klart att det inte var så intressant då, jag var singel, bodde själv och åkte oftast hem till Värmland över julen.

Nu däremot kan jag inte riktigt få nog. Nu räcker det inte med en adventsljusstake i fönstret och en julduk. Nej, nu ska det vara gardiner och dukar och alla tomtar som finns ska upp! Jag har köpt kökshanddukar med julmotiv och pusslat ihop till en egen, ja, heter det också adventsljusstake?

Jag skulle vilja ha ännu mera tomtar och kuddar och dukar och kanske till och med en bonad att hänga på väggen. Jag skulle vilja ha fler ljus och naturligtvis göra en egen adventskalender till Moa. Tur att det är långt kvar till jul än, jag hinner med en hel del av det. Och så ska jag baka lussekatter och göra julgodis. Tillsammans med Moa förstås, och Per om han vill vara med.

Jag tror inte att jag är ensam om att ha gått igenom en sån här förändring från att inte ha barn till att ha barn. Allt blir mycket roligare nu, att göra det juligt för någon annan och att se nyfikenheten och glädjen lysa i ett par barnögon över så små saker. Det är helt enkelt härligt. Livet blir härligt.

Tänder första ljuset.

Pepparkaksbak!