De har börjat sända Beverly Hills på eftermiddagarna och jag har råkat sett några snuttar här och där. Det är lite märkligt att se det igen nästan tjugo år senare. Serien kom i början av 90-talet och var det coolaste man kunde se. Man hatade Kelly. Brandon och Dylan var de snyggaste på tv. ("Dylan" är snyggast!" "Nej, Brandon är faktiskt snyggare!" "Nähääää, Dylan ÄR!" O.s.v..)
Nu är det fränt att se kläderna; de hade jeans som var höga i midjan, tjejerna hade korta toppar och killarna blommiga skjortor. Och frisyrerna! Brendas fluffiga lugg och Dylans hår måste ha krävt en sprayflaska om dan för att hålla sig så där! Sminket var snyggt på 90-talet däremot. I alla fall i Beverly Hills.
Det hände saker i Beverly Hills. Farliga saker. Roliga saker. De hade problem. Kärleks-, alkohol-, spel-, drogproblem - you name it! Allt hände i den där serien. Nu framstår det som lite gulligt, ganska fånigt, och oerhört präktigt. Moralkaka á la USA serverat med silversked.
Ändå är det ganska roligt att titta på. Då var då och nu är nu och det är så mycket som har förändrats. Beverly Hills är ett tidsdokument. Problemen som uppstod då skulle aldrig ha uppstått idag. I ett avsnitt som jag råkade titta på skulle Brenda i hemlighet möta upp Dylan på ett hotell, men när hon är där och frågar efter honom inser hon att hon är på fel hotell! Vad göra? Hon är i en annan stad och vet inte var han är eller var sina vänner är. Hon går till en telefonautomat och ringer sin bror på Peach Pit och säger "Om Dylan ringer så fråga vilket hotell han bor på." (Typ.) Och sen sover hon i en städskrubb.
Skulle aldrig ha hänt idag. För hon skulle bara ha plockat upp sin Iphone och ring till Dylan som sagt var han var och sen skulle hon ha kollat gps:en var hotellet låg och gått dit och allt hade varit bra. (Men det hade inte blivit mycket drama av det.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar