Stor tjej

I fredags fyllde vår lilla bebis två år. Alltså definitivt ingen bebis längre, utan en stor tjej.

Det är så himla fascinerande att se hur stor hon blir, hur mycket hon kan och vet och lär sig. Och samtidigt är det lite skrämmande hur fort det går.

Mest av allt bara härligt. Och jag måste bara skriva av mig lite av det hon kan nu, så att jag kommer ihåg till senare.

Hon låtsas att hon räknar saker: "En, två, fem, nio, sju, åtta!" Kan det låta när hon räknar duploklossar, prickar, hönor eller vad det nu är.

Färger är hon duktig på; blå, rosa, lila, gul, vit, svart, grå, orange, röd, grön och brun. Och så kan hon randigt.

Hon skojar och busar, gömmer sig, vill måla färger och låtsas att hon skriver. Ibland vill hon ha tofsar i håret, och när vi har satt upp håret så ska vi ta kort på henne. Sen ska hon se det. Hon tycker om att välja kläder själv ur lådan och om hon tycker att hon är fin ska hon gå och titta sig i spegeln.

Idag berättade hon att hon "förut", det vill säga ungefär tre veckor sen, gick med morfar och matade hönsen med smörgås, att hon nästan halkade men att morfar hjälpte henne. Och både jag och Per blir förundrade över att hon minns, och kan berätta om det. Den lilla, lilla människan som är våran.

Nyss har hon lärt sig att säga "snälla mamma", eller "snälla pappa" för att vi ge henne något, och det är hon snabb på att utnyttja. Och det är ju så svårt att säga nej till en liten guldlockstös som lägger huvudet på sned och säger "snälla mamma", så hon får som hon vill.

Älskade lilla unge, som snart ska bli storasyster.