Slumpen eller ödet?

Jag har en ledig måndag. Per har åkt iväg för att jobba kväll, och redan efter en kvart har jag tråkigt. Så lite spontant så där så bestämmer jag mig för att Moa och jag ska åka iväg till Mega. Lagom utflykt en måndagseftermiddag tänker jag.

När jag äntligen fått på både mig och Moa alla vinterkläder så kollar jag telefonen och ser att jag har ett missat samtal. Ringer upp med en gång men får inget svar. Jaja, tänker jag och börjar knalla iväg till bilen. Med mobilen i jackfickan nu så att jag ska höra ifall att det ringer.

På Mega roar sig Moa med att köra omkring en kundkorg på golvet. Historien handlar inte alls om det, men måste bara i förbifarten säga att det var väldigt praktiskt - hon hade roligt i närheten av mig och fick inte för sig att springa iväg och gömma sig. Till slut körde hon iväg korgen till kassan, och när vi står där - ja det är nu själva poängen med historien kommer - vem kommer då inte in genom dörren? Jo, naturligtvis människan som ringt mig och som jag ringt upp men inte svarat. Hur sannolikt är det egentligen? Väldigt festligt!

Eller så är det inte alls festligt, utan bara jag som just nu är oerhört lättroad.