I förra veckan kände jag en stor förändring. Då började nedräkningen i veckor istället för i månader. ”Det är sex veckor kvar till beräknat”, svarade jag när folk frågade. Sex veckor tänkte jag och fick nästan lite panik för att det går så fort!
Idag är det bara fem veckor kvar till beräknat. Den 10 februari gör jag min sista dag på jobbet innan jag tar föräldraledigt. På fredag har jag semester. Det vill säga att jag bara har sex arbetsdagar kvar. SEX dagar! Och ibland känns det som om det enda jag gör på jobbet är att försöka bli av med saker, eller tänka på allt som jag måste ordna och fixa och bli av med innan jag slutar.
Sen tänkte jag vara hemma några veckor, ordna och pyssla med det som ska bli klart innan Boston kommer. Umgås med Moa. Vila. Och så vidare.
Så hade jag tänkt. Fem veckor kvar till beräknat.
Imorse var jag på specialistmödravården och gjorde ultraljud för viktuppskattning. En stor bebis är det den här gången också, men enligt uppskattningen stor inom det normala! Skönt! Det är bara att hoppas på att det stämmer och att Boston inte får för sig att tokväxa sista veckorna. Det kändes väldigt bra att de bokade in en ny tid om några veckor, och ärligt talat blev jag väldigt lättad när de i stort sett bestämde med en gång att jag inte ska behöva gå över tiden utan sätta igång mig lite tidigare den här gången också. Jag var nervös för att de skulle säga ”nej, nu är det inom det normala så du får faktiskt snällt vänta!”. Men läkaren tyckte att det var onödigt att låta bebisen växa sig ännu större även om det är en normalstor stor bebis. Tack!
Så det beräknade datumen 8 mars och de fem veckorna kvar stämmer inte längre. Nu är det troligtvis bara fyra veckor kvar helt plötsligt! Fyra veckor! Sen är jag tvåbarnsmor! Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar