Jag ska försöka göra en sammanfattning av den, för den var lång och innehållsrik och så full av nyanser och vissa delar av den har etsat sig fast som om det vore riktiga minnen. Vissa drömmar gör ju på det viset, och har en förmåga att påverka en länge efter att man vaknat upp.
Jag ska försöka berätta, men jag vet att det kommer att verka som om det är flera olika drömmar, men det var faktiskt en och samma dröm som på något vis hängde ihop och de olika delarna hade stor betydelse för varandra.
Exakt var den började vet jag inte, men någonstans i drömmen hade jag i alla fall fött en flicka till, en jättesöt flicka med mörkt lockigt hår. Vi visste inte vad hon skulle heta utan funderade på olika namn.
Sen var jag på en fest i en lägenhet. Med gamla vänner och nya vänner, och även om jag inte var medelpunkten på något sätt, så kände jag mig hemma. Trygg och bekväm och på något sätt var det självklart att jag var där. Just där och med de människorna hörde jag hemma.
Så gick jag uppför en slänt, in i mörkret när två män plötsligt dök upp bredvid mig. Och jag skrek. I vissa drömmar lyckas man aldrig vare sig springa eller skrika, men nu skrek jag högt och ljudligt av mina lungors fulla kraft och jag visste att jag skulle bli räddad.
Sen stod jag en bit utanför en nästan fallfärdig lada. Fast det var ingen lada utan en slags bostad. Jag stod där och funderade på om jag skulle gå in eller in. In betydde tillbaka, och jag visste inte om jag ville tillbaka. Jag funderade på vad jag hade haft och kom till slut fram till att det borde vara rätt att gå tillbaka. Jag gick in i huset och gick förbi små sovalkover där personer inte bara sov utan bodde. Till slut såg jag honom. Han som jag levt med förut. Han satt i en säng framför en annan man och det syntes på dem att de var ihop.
Han blev inte glad att se mig. Han undrade var jag hade varit och jag försökte finna ord. Att säga att jag varit ute på ett äventyr lät inte riktigt rätt. Men han hittade orden åt mig. Jag hade varit i en annan värld. Ja, sa jag så var det. Men även om jag hade begett mig till en annan värld så hade hans värld hört talas om mig. Och det var inga snälla historier som berättats. De har gjort narr av mig och du har skämts för mig? frågade jag och han nekade inte.
Jag var inte arg på honom, bara ledsen, och jag visste att jag skulle lämna honom igen och gå tillbaka till den andra världen. Och jag försökte förklara för honom varför. Förklarade att i den andra världen hade jag känt mig trygg. Omtyckt och respekterad för den jag var. Där hade jag inte behövt vara någon annan. I den andra världen hade det känts som om jag fanns på riktigt.
Och någonstans när jag satt där och förklarade för honom så vaknade jag till och i en slags halvdvala fortsatte jag att förklara varför jag gick tillbaka.
Det var märkligt. En dröm som har så många bottnar, som jag kan fundera på länge, länge och som jag känner har varit enormt viktig just nu. Att åtminstone få en del av den nedskriven är betydelsefullt.
Förlåt att jag är kryptiskt. Det här blogginlägget är verkligen mer för min egen skull än någon annans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar