Gravid och lite ledsen

Jag orkar inte skriva om sånt som är tråkigt och sånt som gör mig ledsen. En del av mig kanske vill, men den delen tränger jag undan så fort den försöker få sina tankar på pränt. Istället skriver jag om annat. Mer vardagliga och triviala saker. Låter glad och glättig fast jag inte alls är så värst glad och glättig just nu.

Allt som har hänt senaste tiden, med farfar bland annat (som jag av ovanstående orsaker inte skrivit något om) gör att jag inte kan glädja mig åt och se fram emot bebisen så mycket som jag skulle vilja göra. Som jag känner att jag borde göra.

Det gör att jag inte njuter av de här föräldralediga veckorna innan bebisen kommer så mycket och på samma sätt som jag hade tänkt och trott att jag skulle göra.

Istället går omkring som i dvala. Känner mig ledsen och liten och emellanåt en smula förtvivlad. Gravidhormoner gör säkert inte saken bättre. Och så blir jag ledsen för att jag är ledsen och inte glad som jag borde och så blir jag ännu mera ledsen. En ond cirkel.

Tack och lov glömmer jag bort det ibland. Och så är jag glad på riktigt. Får för mig att skriva något banalt på facebook. Fnissar åt vad andra skrivit. Älskar Moa. Älskar Per. Fast det gör jag förstås oavsett om jag är glad eller ledsen.

Älsklingen