"Är du säker på att det bara är en?"
Har varit i Värmland och träffat familjen och släkten för första gången på några månader, och de tyckte nog att jag hade blivit ganska stor. Det är faktiskt tre månader kvar, så jag hoppas att magen inte kommer att växa så mycket mer för då kommer jag väl att bli tvungen att rulla fram!
Det blev mycket prat och planering om en framtida bebis och för första gången kände jag en längtan efter att den ska bli född. Visst jag har längtat förut också, men nu var det på ett annat sätt. Jag har tyckt att det varit skönt att det är lång tid kvar, för jag är inte redo. Jag måste förbereda mig både praktiskt och mentalt. Nu längtade jag och tre månader kändes ganska länge.
En härlig och lite pirrande känsla, men jag blir fortfarande lite chockad när jag inser att jag och Per faktiskt ska ha ett eget barn om bara några månader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar