När jag började skriva den här bloggen tänkte jag att här ska allt få plats. Inte bara det roliga och det glada. Utan även det som är tråkigt och sorgligt och jobbigt att skriva om, men det är svårt. Jag är för bra på verklighetsflykt som mina vänner kanske vet. Det svåra får inte plats på bilddagboken eller på facebook. Jag låtsas inte om det och pratar inte gärna om det. Ändå finns det hela tiden inom mig. Sorgen och smärtan och oron. Jag bär det med mig, i tankarna och i hjärtat finns det alltid plats.
I den här bloggen ska det finnas utrymme till det. Det här ska inte vara verklighetsflykt utan äkta och på riktigt. Jag har smygstartat med en del. Kan kanske kalla det träning.
Om ni har undrat varför jag inte sagt något alls om vissa saker, så är det här lite av en förklaring.
Det där begrep jag inte ett dugg av, förklara mera :)
SvaraRadera