Jag klev på bussen och satte mig på första lediga säte. Mitt emot mig satt en kille som knappade på sin mobil, han såg upp när jag pustande satte mig och magen tillrätta. Jag log lite snabbt mot honom och sen såg jag ut genom fönstret och drömde mig bort.
Efter en stund ringde hans mobil och det lät som om han var på väg hem till sin flickvän. "Vilken trevlig röst" tänkte jag och funderade ett ögonblick på om jag skulle säga det till honom, men kom på att det säkert skulle vara oerhört fånigt. Sen funderade jag över om jag inte möjligtvis kände igen den där rösten från någonstans. Såg lite närmare på killen och insåg att jag minsann hade sett honom någonstans förut. I huvudet gick jag igenom möjliga bekantskaper jag gjort genom åren; en dejt? Nej. En kompis kompis, någon jag festat med? Nej. Så kom jag på det! Det var spelevinken från mitt förra jobb! Han var i en annan del av byggnaden, men vi sprang på varann ibland vid entrén eller vid kaffeautomaten och han var alltid glad och hade något skoj att säga. En riktig charmör som fick mig på bra humör varenda gång.
När jag väl kommit på det så satt jag och smålog lite för mig själv, kikade på honom för att kolla att jag verkligen kom ihåg rätt. Till slut stoppade han ner telefonen i fickan och sa "vad tänker du på"?
Så jag förklarade att jag känt igen honom, och så skrattade vi lite och pratade resten av vägen om vad vi gör nu och om hans barn och om mitt barn på väg.
Det var roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar