Sista dagen

Att gå till tandläkaren för att laga ett hål var inte vad jag hade tänkt att göra sista mammalediga dagen. "Vill du ha bedövning eller ska vi köra ändå?" frågade hon medan hon plockade fram den jättelika borren. "Är hon galen?!" tänkte jag, klart jag ville ha bedövning. Nu är jag bortdomnad i halva ansiktet och att äta god middag var inte lika roligt som jag hade tänkt mig. Gott var det ändå förstås.

Imorgon är det alltså allvar igen, dags att komma ut från den här babybubblan och ge sig ut i verkligheten igen. Jobb. Vad har jag gett mig in på? Det ska bli spännande och roligt, men lite läskigt och nervöst är det också. Flera kvällar i rad har jag legat och funderat på hur det ska bli, vad jag ska göra första dagen, hur jag ska presentera mig, vad jag ska ha på mig och på tusen andra saker. I kväll ska jag försöka somna tidigt så att jag åtminstone är någorlunda pigg när jag kommer till jobbet.

Den här dagen har jag bara velat gosa in mig i Moa så mycket som möjligt. Borra in näsan i hennes hals och sniffa och pussa henne på de mjuka kinderna och försöka få henne att skratta. Samtidigt som en del av mig säger att Per borde ha henne så mycket som möjligt idag, hela tiden helst, så att hon inte saknar mig imorgon.

Hon är så söt när hon sitter och vinkar. Hur ska jag klara mig hela dagen imorgon?

Sista föräldralediga dagen kom mycket fortare än vad jag hade kunnat ana, och den här dagen har gott så fort att den nästan inte existerat.

Nu ska den i alla fall avslutas med en stund mys i soffan med bebis och välling innan ett avsnitt av Dexter för mig och Per när hon somnat.

Den bästa bebisen