För ett litet tag trodde jag på allvar att jag i slutet av den här veckan skulle vara på god väg att köpa ett hus. Det kändes spännande och roligt och läskigt på samma gång. Jag pendlade från att vara helt säker på att det var just där jag ville bo, till att tvivla enormt på att det faktiskt var rätt hus.
På förmiddagen idag kom budgivningen igång igen efter gårdagens visning. En tredje budgivare dök upp. Vi började ana att huset skulle bli dyrare än vad vi tänkt. Sedan kom en fjärde budgivare. Så jag antar att både jag och Per började leta fel. Ifall vi inte skulle få det. Ifall vi inte skulle vilja ha det.
Det var så mycket med det huset som var rätt att vi kanske förhastade oss. Vi har en bild av hur vårt hus ska se ut, var det ska ligga och hur vi vill leva i det, och mycket stämde in. När vi pratade om det i morse insåg vi också att det faktiskt var en hel del som inte var riktigt rätt. Det kanske trots allt var för litet? Och svårt att bygga ut om vi skulle vilja. Vardagsrummet var svårmöblerat och vart skulle vi hänga tvätten på vintern? En del bekymmer mindre än de andra, men ändå faktorer som kanske kan spela in när man ska köpa hus.
Läget var bättre än själva huset.
Om det inte hade blivit så dyrt, så kanske vi hade varit med och budat till slutet och "vunnit". Nu gick det över vår budget och det känns inte som någon katastrof.
Vi letar vidare, och nu vet vi ännu mer om vad vi letar efter. Hur stort det ska vara, hur det ska ligga och hur det ska se ut.
Än så länge har vi inte bråttom, vi kan bo bra här ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar