1 augusti idag. Det betyder att det bara är en månad kvar tills jag ska börja jobba igen. Det känns verkligen som "bara".
Förr kändes semester på fyra veckor som ganska länge, varför är det då "bara" en månad kvar? För att de sex och en halv månad som jag redan har varit ledig bara har susat förbi. Så jag vet att de här fyra veckorna kommer att försvinna i en ögonblinkning.
Hur kommer det att bli sen? Säg att jag åker till jobbet klockan sju, och kommer hem vid fem. Det är tio timmar förlorad Moa-tid varje dag. Tio timmar som jag inte vet vad hon gör, hur hon mår, om hon skrattar eller gråter eller lär sig något nytt. Jag fasar redan för hur mycket jag kommer att längta efter henne när jag är på jobbet. Jag vet att jag borde vara med henne så mycket som möjligt med henne nu när jag har chansen. Borra in näsan i hennes hals och snosa. Istället sitter jag här och bloggar lite för att jag är så trött på henne.
Jag har alltså tillfälligt tröttnat på hennes intensiva gnällande och låtit Per ta över en stund. Tröttnar på henne som person gör jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar