Idag hann jag inte duscha när Per var hemma, så senare på kvällen fick det bli en snabbdusch istället med dörren öppen medan Moa sov. Annars brukar dagens dusch vara min dos av egentid. Då kopplar jag bort världen. Stänger av alla Moasensorer och bara njuter av att få vara för mig själv en liten stund.
I förra veckan läste jag om en nybliven mamma som hade fått dåligt samvete för att hon njöt av att ha tagit sig egentid och åkt och handlat själv. Tanken har inte ens fallit mig in att jag borde eller skulle ha dåligt samvete för något sånt. Att någon gång då och då få göra något själv, i min egen takt, har varit så självklart för mig från första början att jag inte ens reflekterat över att det skulle vara konstigt. Jag vet ju att jag mår bättre och fungerar bättre som mamma om jag rår om mig själv ibland. Dessutom är egentid för mig lika med kvalificerad pappatid. Tid som Per och Moa får ha för sig själva utan att jag kan lägga mig i.
När jag är iväg på egen hand så längtar jag något oerhört, det skrev jag om häromdagen, men det är inte samma sak som att ha dåligt samvete.
Jag borde kanske ha skrivit till henne att hon inte borde ha dåligt samvete, men det gjorde jag inte - och för det kan jag ha lite dåligt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar