...att all snön smält bort. Den hade försvunnit över natten och jag var förvånad över att det gått så fort. Varken glad eller besviken över att den var borta utan bara förvånad. Sen var det inte mer med den drömmen.
Jag undrar ju varför jag drömde att snön var borta. Jag har ännu inte börjat längta intensivt efter vår som de flesta andra. Den här vintern har varit underbar och fantastisk och otroligt vacker! Nu är jag inte helt naiv utan jag förstår varför jag tycker så. Det har sina anledningar. För det första så var jag höggravid när snön kom så jag satt mest inne och tittade ut på den. Sen var jag nyförlöst och satt mest inne och tittade ut på den.
När jag äntligen tog mig ut på promenader var det kallt, kristallklar luft, strålande solsken, knarr under fötterna och gnistrande snö. Plogat och hårt packat. Det är klart att jag tyckte det var underbart! Och vackert! Det är klart att jag njöt, antagligen mer än vad jag någonsin njutit av en vinter förut.
Dessutom har jag inte behövt skotta snö, skrapa bilrutor, gräva fram en bil ur decimeterhög snö, pulsa fram på oplogade gångvägar, stå och frysa i väntan på bussen, och så vidare. Det är klart att jag har njutit av den här vintern när jag bara har haft alla fördelar med den!
Fast nu när den börjar smälta och det är sörjigt och jag blir blöt om fötterna så kan det faktiskt få bli lite vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar