Vissa stunder sent på kvällarna kan man få köpa Moa för en väldigt billig slant. Som igår. Hon skrek och skrek. Jag försökte med allt. Kollade blöja, ammade, vyssjade, vaggade. Allt, allt, allt. Och hon skrek förtvivlat. Man kunde tro att jag försökte ha ihjäl henne så som hon skrek. Jag blev mer och mer uppgiven. Och så helt plötsligt när jag bytte ställning på henne så spottade hon ut nappen, tittade på mig - och skrattade.
All uppgivenhet och förtvivlan var som bortblåst. Hur kan man låta bli att dyrka och älska en liten varelse som mitt i ett skrik kan börja skratta åt mig?
Det är värt allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar