Moa kryper in i sovrummet. Stannar. Pratar och gnäller. Hon kryper tillbaka, stannar i dörröppningen och tittar på mig och Per. Jollrar innan hon vänder och kryper in i sovrummet. Pratar och kryper fram och tillbaka. Klagar verkligen.
Till slut fattar jag vinken och följer efter henne. Jag sätter mig på sängen och frågar vad hon vill. Då kikar hon in under sängen och jag gör detsamma. Där under ligger hennes boll och hon når den inte.
"Mamma, pappa! Kom och hjälp mig ta fram bollen under sängen! Mamma! Pappa!
Herregud, vad trögfattade vi kan vara då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar