Sådärja.

Det här var Pers sista dag på semestern. Imorgon är han tillbaka på jobbet igen. Hans sista dag blev ju alldeles lysande. Istället för Tenacious D som det var tänkt på Gröna Lund så låg han hemma i magsjuka. Hurra.

Jag har två veckor kvar på semestern med inskolning av lilla Ebba på förskolan. Lilla sötnosen ska bli stora tjejen! Herregud vad det känns hjärtknipande och stort och sorgligt och roligt på en och samma gång! Hon, min lilla gosiga bebis, ska lämnas bort medan jag är på jobbet hela dagarna. Hur ska jag klara mig?? Det känns så mycket värre än när Moa skolades in - då var det mest roligt, så spännande att hon blivit så stor. Men det här ju min minsting! Sen är det slut på bebislivet.

Gosungen som börjar springa omkring, ropar mamma och skriker "DÄÄÄ" och pekar när hon vill nåt. Som kastar sig hejdlöst och har full tillit att vi ska fånga henne. Ebbisen som är överlycklig när hon får gunga, eller gräva, eller äta äpple. Den älskade lilla tösen som lyckligt kastar upp mina kläder till mig i sängen på morgonen för att jag ska komma upp. Hur ska mitt hjärta orka med att lämna både henne och Moa på dagis?

Jag kanske allvarligt får tänka över det här med att jobba 100 procent ändå...