Lite kvällsfilosofi

- Vad kallas det om man är en sån som vill göra så många som möjligt glada? Frågade jag en gång på filosofin i gymnasiet. Minns fortfarande att jag fick svaret utilitarist, men den följande utläggningen om vad det innebar fick mig att förstå att läraren hade missförstått lite vad var ute efter. Jag var och är fortfarande inte någon utilitarist, men det kanske då var det närmaste man kunde komma min slags livsfilosofi. Jag utvecklade inte min mening och därför fick jag inte heller något bättre svar. 

Då ville jag dessutom ut i världen. Göra förändring. Utvecklas och segra. Skämmes dem som bara ville vara kvar med näsan i sin potatisblast i sin lilla minimala värld där allting var sig likt dag ut och dag in! Jag vill vara bättre, förbättra och vara egen. Unik. 

Men vad händer. 

Jag sitter här i mitt lilla hus, men mina små barn och mitt lilla grönsaksland. Trivs. Vill kanske förändra, men orkar inte, orkar inte kämpa och inte segra. Jag har kapitulerat för vardagen och Svensson-livet. Blundar inte för orättvisorna och allt man ska argumentera för eller, men ser förbi, är lite lagom. Köper ekologiskt när andan faller på och tänker att jag bara ska köpa begagnat men köper nytt i alla fall och delar bra länkar på facebook ibland till artiklar som är tänkvärda och som jag en gång hade kunnat skriva. 

Tillfälligt i dvala? Jag kanske kommer igen som pensionär. 

Nu lever jag livet. 

Ett annat slags liv än vad jag tänkte som ambitiös och lite vilsen artonåring i en småstad.