Långt innan jag fick barn tänkte jag att jag aldrig skulle säga nej i onödan. När jag väl sa nej skulle jag vara konsekvent och absolut inte ge mig för gnäll.
Så enkelt, tänkte jag, och skakade mycket naivt på huvudet åt andra mammor och pappor jag såg på bussen, i affären, på restaurangen, i leksaksaffären och så vidare.
För det är verkligen inte lätt att låta bli att säga nej. Och det är definitivt inte lätt att vara konsekvent. Det är en konst som kräver övning och tålamod och en massa eftertanke.
Det är fruktansvärt lätt att säga nej utan att tänka sig för. Jag råkar säga nej till simpla saker, bara för att jag själv inte vill, inte orkar, inte har lust, är trött eller bara helt enkelt är vrång. "Nej, du får inte en sked, du kan äta med gaffeln". Så otroligt onödigt om det blir ett stort bråk eller gräl bara för att hon en dag har lust att äta sin mat med sked och för att jag inte orkar resa min lata rumpa och hämta en åt henne. Och så känner jag mig urfånig när jag har sagt nej till något som egentligen är helt betydelselöst. Speciellt om jag redan innan vet att det blir bråk och gråt och en viljornas kamp om vem som bestämmer. Och eftersom jag vill vara konsekvent när jag väl sagt nej måste jag snabbt bestämma mig för om jag ska fortsätta säga nej eller om jag ska ändra mig till ja innan hon (förhoppningsvis) hinner märka något.
Jag vill ju inte ha några strider i onödan. Bara om viktiga saker, till exempel om något är farligt för henne eller Ebba eller någon annan. Och då vill jag att hon ska veta att nej är nej och att det inte blir någon ändring även om hon skriker eller gråter eller ligger på golvet och sparkar med benen. Ja, barn gör faktiskt så. Det är så mycket enklare att säga ja för från början. Och trevligare och mysigare och både hon och jag mår bättre av det.
Dessutom är hon stor och kan få bestämma mycket själv. Jag kan lita på henne i mycket och hon kan få ta ansvar själv och hon kan också få misslyckas. Jag måste tillåta mig själv att låta henne prova på nya saker, att låta henne ha beslutsångest och ändra sig fyra-fem gånger, även om det är irriterande.
Jag tränar mig i att låta henne växa upp genom att säga ja isället för nej. Men herregud, vad svårt det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar