Det har tvättats många maskiner med kläder och handdukar, för det tog några gånger innan stackars lilla Moa lärde sig att man skulle försöka hinna till hinken och kräkas. Och även sen hon lärt sig var det inte alltid hon hann med.
Har man en gång varit vemmelmagad så kommer man liksom över det när man får en hel portion barnspya över sig. Det är som om det inte är fullt så äckligt längre, för man har full fokus på sin gråtande tös. Äckligt är det förstås, skulle ljuga om jag sa annat. Bara inte fullt så vidrigt som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Och det är ju bra.
Något annat som har varit positivt är att Moa har varit väldigt gosig. För första gången på säkert över ett år så har hon somnat i famnen medan vi kollat på teve. Det är mysigt.
Och så har man ju fått sig en ofrivillig bantningskur. Minus två kilo på vågen. Tackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar