Krabaten!

Jag är redan att i vecka 20! Förra gången tyckte jag tiden gick så sakta, så sakta. Det var förväntan och nyfikenhet. Jag väntade med spänning att det skulle bli en ny vecka, och så läste jag om vad som hände med bebisen då. Jag hade stenkoll på exakt vilken vecka plus dag jag var i.

Nu går tiden så fort, så fort. Halva tiden har redan gått! Jag kan lätt ange flera orsaker till att tiden går snabbare nu:

Jag har mått så bra att jag knappt märkt att jag varit gravid.

Jag har inte haft tid att komma hem och slockna i sängen av utmattning, för Moa har tagit den sista energin jag haft kvar.

Det har varit fullt upp på jobbet, hela tiden, varje dag.

Och så naturligtvis är det inte riktigt lika fascinerade. Det är fortfarande oerhört spännande med en ny liten bebis. Men själva graviditeten har jag ju gjort förut.

En ny liten krabat är i alla fall på gång. Vi vet inte vad det blir, och vi ska inte ta reda på det heller. Det får bli en överraskning den här gången med.

Nu känner jag hur han eller hon hoppar och skuttar i magen. De första riktigt kännbara rörelserna, som inte är att ta miste på. Det är mysigt, och det är nu det börjar. Både det härligt gravida, och det jobbiga med halsbränna och ont i ryggen och klåda och... gör jag verkligen det här frivilligt en gång till? JA!

Krabaten i vecka 12.