För länge sen...

Han frågade en gång hur det var att växa upp här, när vi satt i soffan i vardagsrummet och såg på teve. Han nickade ut mot fönstret bakom sig, och jag vände mig om och studerade utsikten ett par sekunder innan jag frågade "vad menar du?"
"Ja, vad gjorde du och så?"

Jag visste inte var jag skulle börja. Vad jag gjorde? Skulle jag förklara känslan av att springa barfota genom det daggvåta gräset ner mot sjön för att bada en varm sommarmorgon. Hur jag nästan i farten rev åt mig några mogna vinbär eller krusbär eller hallon och mumsade på vägen.

Jag kunde ha förklarat hur jag och mina kompisar badade, hoppade från båten, dök efter musslor, stod på händer i vattnet. Hur vi kunde bada i flera timmar, tills läpparna var alldeles blå och sedan värmde oss i solen, alldeles ensamma.

Sjön var en lekplats. På våren letade jag husmaskar, byggde akvarium åt dem och tittade när de kröp omkring. På vintern åkte jag skridskor eller spark på isen. Mamma gjorde labyrinter med sopkvasten i den nyfallna pudersnön. Där var vägar och hus och där bodde Enar Eremit.

Skogen. Vi byggde kojor, hade skattjakt och lekte krig med pistoler gjorda av pinnar. Jag byggde hus åt tomtarna och hittade på historier om jättar och troll åt min lilla kusin. Jag hade en trädkoja och jag minns ännu lukten och känslan av att sitta högt ovanför marken på trädplankor och leka med kastruller och svampar och mossa som fick agera mat.

Alla kojor och gångar vi byggde av höbalarna i ladan. Snögubbarna och snökojorna på vintern. Hur vi hade snöbollskrig och åkte pulka i backen bakom huset. Det var så viktigt att man lyckades svänga för annars for man rakt in i skogen och krockade med ett träd. Snön är fortfarande kall och hård mot mina fingrar.

Smultron på strån. Dimma över ängarna där älvorna dansade. Kattungar i garderoben. Kurragömma om kvällarna efter grillkvällarna där moster spelade gitarr och sjöng och pappa grillade nyfångad gädda.

En idyll, jag vet. Och idyller har baksidor, det är jag väl medveten om. Men var skulle jag börja berätta när han frågade? Jag blev nästan stum. Det går inte att jämföra med att växa upp på asfalt bland hus som står tätt, tätt, tätt.

Vad gör man då kan jag undra? Vad leker man då?