Nostalgi i hårfärger

Sedan någon gång i tonåren har jag färgat håret. Oftast själv. Brunt, blont, rött. Ibland har jag varit på salong och sagt: Gör vad du vill! Men de senaste tre åren har jag haft min egen färg. Vilket var kul, för jag visste knappt vad jag hade för hårfärg på riktigt längre. Så en dag i förra veckan blev jag helt plötsligt trött på det. "Nu färgar jag håret!" Sa jag och så åkte jag till affären och köpte färg. (Egentligen passade jag på att köpa färg när jag ändå var och handlade, men det lät roligare på det andra sättet). Hur som helst. Så här såg jag ut "på riktigt".

Och så här blev det efteråt. Lite blondare, men ingen större skillnad. I alla fall så är det ingen som har sagt något om min förändring. Så antingen så syns det knappt, eller så ser det för jävligt ut.

Och så kunde jag ju inte låta bli att göra ett litet collage med några av mina färger, den längst upp till vänster är från 2002 tror jag, brunt med röda, vita och svarta slingor. Helt klart fräckare än vad det ser ut som på bilden. Snyggast var jag 2007 i det superblonda. Det var tider det.