Mirakel

Jag har inte sovit ordentligt på en vecka. Jag har haft ont och varit orolig och haft humörsvängningar och gråtit. Ändå har den här veckan varit den bästa i mitt liv. Från det ögonblicket som hon lades upp på min mage har tiden på något vis stått stilla. Vi lever i en liten bubbla och det är svårt att tänka sig att världen rullar på som vanligt där ute.

Att få ett barn är magiskt. Det finns många klyschor kring det.

Det sägs att det gör ont att föda barn, men så fort barnet är ute så slutar det göra ont. Jag trodde att det var något man bara sa för att lugna gravida. Men så var det. Det slutade faktiskt göra ont! Inte bara att man blev distraherad av att det låg en blodig och slemmig bebis på magen utan för att smärtan helt plötsligt upphörde!

En annan klyscha är att alla nyblivna föräldrar tycker att sin egen bebis är världens absolut sötaste någonsin. Nu är det så att Moa faktiskt är världens sötaste bebis. Det kan inte bara vara jag och Per som tycker det. Hon ÄR det!

Hon är vårt lilla underbara älskade mirakel.